Då är det dags att lägga årets första månad till handlingarna. En rad spännande saker har hänt och det lovar gott inför resten av året. Bloggens medarbetare har festat, arbetat och inte minst skrivit om det här. Kanske är 2013 året då utomjordingarnas existens erkänns av en regim, kanske inte. Vi virar folien runt huvudet och kastar oss ut i det okända. Käftsmällen tar täten.

Vinglade ned till kvarterspuben och dunkade näven på bardisken: En stor öl och raska på"! Fick ett skrämt "nej, det går inte" till svar. Vände på klacken och gick till Den Stora Hamburgerkedjan. "Ett double whopper meal". So far so good, men jag spillde ut läskeblasken på brickan och blev tillsagd att gå. Gick gjorde jag, men inte längre än till systembolaget. Vräkte upp tolv burkar "Norrlands Guld, Dynamit" på bandet och allt verkade bra. "Du är lite för berusad för att få handla, välkommen tillbaka imorgon", blev kommentaren. Helvete! På systembolaget håller jag mig i skinnet, att bli portad därifrån vore förskräckligt, så jag gick lydigt ut. Nu sörplar jag i mig det sista jag har i kylskåpet och hoppas timmarna flyger förbi. Klockan tio i morgon gör jag ett nytt försök. Vid Oden, hoppas jag klarar mig.

Jag är svensk och stolt över svenskarnas kultur. Jag minns mina nu döda äldre släktingar, bland annat mormor och morfar, vilka var lantbrukare i Södermanland. Jag tillbringad mycket tid hos dem och hjälpte till i jordbruket och i ladugården. Jag hade förmånen att vara barn under sjuttiotalet, en oskuldsfull tid, då gängvåldtäkter och hedersmord var okända begrepp.

På den tiden kände man samhörighet med sitt folk, sina grannar och människor man mötte på stan. Idag kurar vi bakom låsta dörrar och går ogärna ut efter mörkrets ankomst.

Jag gillar att resa, har inte så stor erfarenhet, men det jag sett har jag gillat. Drömmen vore att åka till Japan och ta del av deras spännande historia och uppleva pulsen i Tokyo. Italien lockar också, gamla monument, deras matkultur och inte minst fotbollen. Där finns så många länder jag vill besöka.

Vad är då mångkultur och vad är så bra med den? Jag kan inte komma på en enda sak till dess fördel. Mångkultur kan endast existera på bekostnad av den inhemska diton. Vem vill resa till Australien och se ljusbruna slöfockar lyssna på rapmusik och tugga kat? Vem vill sätta foten i ett England nedlusat av främlingar, där man tjatar om "respect, white boy". Ett land där McDonalds konkurrerat ut fish'n chips. Ett land där Stonhenge är ett av få monument vita byggt.

Mångkultur innebär folkmord. Mångkultur är ett steg på världen mot en världsregering, där vi alla är lydiga trälar. Jag noterar hus Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund klistrar upp lappar där det står att dem älskar mångkultur. Har deras hjärnor runnit ut genom öronen, är de så dumma? En värld där Sverige och t ex Portugal är svåra att skilja åt vill inte jag uppleva. Kulturell och folklig divergens är nödvändig. Förresten, alla multikulti-stollar: Varför lämnas Afrika ifred? Varför inte blanda ut deras gener med den vita människans? Jag räknar inte med ett vettigt svar från alla onda och/eller hjärntvättade idioter. Jag har fått nog, jag organiserar mig i kampen. Död åt mångkulturen!

Boendestödet blev inställt och jag blev så glad. Tog en öl, det första jag gjorde och sedan en till och en till och... Nu är jag skönt avslappnad och det är en evighet tills jag jobbar i morgon. Ska dricka upp det jag har, sedan blir det en sväng ned på stan och systembolaget. En fylla mitt i veckan känns lyxigt.

Västra Europa, det bra Europa, plågas av våld, hot och diskriminering mot judarna. Juden är oftast välanpassad och är som vem som helst. Det nyvakna hatet mot judar står våra nya medborgare för, ökenråttor utan respekt för mänskligt liv. En attack på judar är en attack mot mig. Jag är ingen sionist, men att konfrontera juden anser jag fel.

I härliga Malmö, staden som kan bli först med muslimsk dominans, är det vardagsmat med våld riktat mot en religiös minoritet. Vad gör våra politiker? Inte ett dugg. Krama Achmed och ge honom kat i stora lass och hoppas på det bästa. Det funkar inte.

Jag nås av nyheter från Danmark, där problemet är större än i Sverige. Judehatet har i vårt södra grannland åter blossat upp. Nu diskuteras det på regeringsnivå vad som bör göras, men förmodligen blir det endast ett par nya lagar, vilka inte kommer att ha effekt.

Hur länge ska vi tolerera att somalier, afghaner och irakier kommer till Europa och svinar och härjar? De är fan inte bättre än Hitler med sitt judehat. Jag umgås inte med judar, jag vet inte om jag någonsin sett en jude, men en sak är säker: Jag känner mer samhörighet med en jude än en våldsam analfabet från Spruttisprattien. Judens sak är vår.

Fjällaporna i väster, ärkeklantarna utan konkurrens, tycks alltid gå omkring med ett tröttsamt léende på läpparna. Är det tanken på alla oljemiljoner som gör dem lyckliga? Är det faktumet att de står utanför EU? Hur som helst så är det mye morsomt att språka med en äkta norrbagge.

"Hvor er dette för dritt" är väl det starkaste en norsk kan ta i sin mun och till och med då, när norsken är som argast, blir det till humor. Jag skulle vilja vara mer som genomsnitts-Solheim, dum och glad. Norge kan locka till och med mig. Hvorfor ikke sluta banden tätare med vårt grannland? Om inte annat kan vi lura av dem oljan och kanske stjäla med oss några av alla de skidmedaljer de dopat till sig. Så får det bli.

Boendestöjaren idag var av den snokande typen. Hon gick från rum till rum och tittade intresserat. På nattduksbordet låg en trave stronga magasin med naket och bredvid ett par mindre behållare för min säd. Det var inte slut där.

När hon dammsög mitt vardagsrum fick hon för sig att lyfta på dynorna i soffan och där låg det, mitt borttappade paket kondomer. Vårt småprat fick ett abrupt slut och jag retirerade till köket. Det sista hon gjorde var att ställa in några öl i kylskåpet. Mitt med spermaprov nyfyllda kylskåp. Kvinnan kraxade ett svagt hej då och hastade iväg.

Vad fan, jag är ju ungkarl, vad hade hon förväntat sig? Aldrig att jag lägger av med runkandet, jag behöver regelbundna tömmningar, sedan kan jag ju inseminera kvinnor i händelse av katastrof eller krig. Det gäller att vara redo, alltid redo. Det är min snopp, i alla fall.

Oj, vad jag lider. Är inne på min tredje öl och får sörpla med andakt, då jag inte har många kvar. Ikväll kan jag glömma fyllan, jag dricker endast för att hålla abstinensen borta. Kanske landar jag på sju druckna burkar när det är läggdags. Men vet ni vad? På tisdag ska jag supa till rejält och tanken på det får mig att kämpa på. Det här ska nog kunna gå vägen.