Västra Europa, det bra Europa, plågas av våld, hot och diskriminering mot judarna. Juden är oftast välanpassad och är som vem som helst. Det nyvakna hatet mot judar står våra nya medborgare för, ökenråttor utan respekt för mänskligt liv. En attack på judar är en attack mot mig. Jag är ingen sionist, men att konfrontera juden anser jag fel.

I härliga Malmö, staden som kan bli först med muslimsk dominans, är det vardagsmat med våld riktat mot en religiös minoritet. Vad gör våra politiker? Inte ett dugg. Krama Achmed och ge honom kat i stora lass och hoppas på det bästa. Det funkar inte.

Jag nås av nyheter från Danmark, där problemet är större än i Sverige. Judehatet har i vårt södra grannland åter blossat upp. Nu diskuteras det på regeringsnivå vad som bör göras, men förmodligen blir det endast ett par nya lagar, vilka inte kommer att ha effekt.

Hur länge ska vi tolerera att somalier, afghaner och irakier kommer till Europa och svinar och härjar? De är fan inte bättre än Hitler med sitt judehat. Jag umgås inte med judar, jag vet inte om jag någonsin sett en jude, men en sak är säker: Jag känner mer samhörighet med en jude än en våldsam analfabet från Spruttisprattien. Judens sak är vår.

Fjällaporna i väster, ärkeklantarna utan konkurrens, tycks alltid gå omkring med ett tröttsamt léende på läpparna. Är det tanken på alla oljemiljoner som gör dem lyckliga? Är det faktumet att de står utanför EU? Hur som helst så är det mye morsomt att språka med en äkta norrbagge.

"Hvor er dette för dritt" är väl det starkaste en norsk kan ta i sin mun och till och med då, när norsken är som argast, blir det till humor. Jag skulle vilja vara mer som genomsnitts-Solheim, dum och glad. Norge kan locka till och med mig. Hvorfor ikke sluta banden tätare med vårt grannland? Om inte annat kan vi lura av dem oljan och kanske stjäla med oss några av alla de skidmedaljer de dopat till sig. Så får det bli.

Boendestöjaren idag var av den snokande typen. Hon gick från rum till rum och tittade intresserat. På nattduksbordet låg en trave stronga magasin med naket och bredvid ett par mindre behållare för min säd. Det var inte slut där.

När hon dammsög mitt vardagsrum fick hon för sig att lyfta på dynorna i soffan och där låg det, mitt borttappade paket kondomer. Vårt småprat fick ett abrupt slut och jag retirerade till köket. Det sista hon gjorde var att ställa in några öl i kylskåpet. Mitt med spermaprov nyfyllda kylskåp. Kvinnan kraxade ett svagt hej då och hastade iväg.

Vad fan, jag är ju ungkarl, vad hade hon förväntat sig? Aldrig att jag lägger av med runkandet, jag behöver regelbundna tömmningar, sedan kan jag ju inseminera kvinnor i händelse av katastrof eller krig. Det gäller att vara redo, alltid redo. Det är min snopp, i alla fall.