De kom till mig i drömmen, de lät mig färdas bortom stjärnorna, se deras ansikten och tala på deras språk. Jag vaknade med ett léende på läpparna och visste med ens att jag varit längre bort från jorden än majoriteten av invånarna någonsin varit. Att fara genom maskhål, att färdas snabbare än ljuset är en härlig upplevelse. Jag donerade med glädje sädesvätska, jag kommer att få en stor barnaskara. The sky is NOT the limit, amerikanska flygvapnet har fel. Bawaresh tottsi kei mahalangu.

Enligt epost till redaktionen har Hasse lämnat Sirppa och farit till Västindien. Där har han träffat en lokal, 18-årig kvinna med vilken han gift sig.

- Gifte mig med en tjej här och döpte om henne till Sirppa. Så nu är allt som vanligt igen förutom att min nya Sirppa är yngre, snyggare, lagar kryddig mat och flätar mitt skägg, hälsar Hasse.

Hasse med sin fru, "nya" Sirppa

Jag sitter och blir lite gråtmild så här på kvällen. Jag tänker på Muammar Gadaffi som så ofta. Han fick aldrig uppleva sin 70-årsdag och jag fick aldrig gratta honom. Världen har haft många stora ledare, frågan är om inte Gadaffi var störst av dem alla. Han utvecklade Libyen till ett paradis och nu är han själv i ett annat paradis, det hos Gud. Länge leve Papa Muammar, länge leve Libyen! Död åt de otrogna!

Varför envisas det svenska vädret med att vara rasistiskt? Halva året är det kallt och mörkt, en stor skillnad mot härliga Afrika. Idag är det snö på backen och riktigt kallt. Tänk om kylan får håret att ramla av skallen på alla afrikaner i Sverige, inte bra.

Den svarte mannen och kvinnan är skapt för tropiskt klimat och de lider svårt i sitt nya hemland Sverige. Jag gör mitt för att hjälpa till, jag fjärtar frekvent för att skynda på växthuseffekten.

Snö och kyla är töntigt och svenskt och allt svenskt är skit. Ser du en färgad person på stan, så krama om denne. Endast en dåraktig population kan ligga bakom det faktum att folk faktiskt lever och verkar så här långt norrut. Afrika, kontinenten där alla stora framsteg görs.

Vår Calum Stewart är i skrivande stund nyss framme i Glasgow, på Kerrydale Street. Han låter hälsa att han dricker öl på en krog i närheten av Celtic Park och är klädd i vinrött som sig bör när det är matchdags. Det är dags för Hearts att knäppa Celtic på näsan och ta med sig alla tre poäng hem till Gorgie. Ta en öl för mig också, Calum. Glorious Hearts.

UFO-Norrköping träffas hos Bosse Rulltårta för en välförtjänt fest. Vi har arbetat hårt, analyserat bilder, intervjuat ögonvittnen, med mera, med mera. Nu är det fredag och då suger det lite extra i tarmen. Jag har haft telefonkontakt med flera personer. Hasse var redan lullig, Ronny ringde jag när han var på systembolaget. Den enda som inte kommer är X, han har fått för sig att skriva en bok. Nåja, vilket sällskap som helst kan vara trevligt i spritdimmorna. Har vi tur kommer det även kvinnfolk, så vi får hålla tummarna. Nu stänger jag ned nätet och går till kylskåpet för en styck dryck. Kanske ses vi ikväll.

Min tokiga lilla fru misslyckades totalt med maten idag. För lite vatten i kastrullen så att spaghettin klumpade ihop sig och alldeles för mycket kryddor i den vidbrända köttfärsen. Ska jag tvingas stå för matlagningen? Då låser jag in frugan på vatten och bröd. Hennes kokkonst är sannerligen usel, hade jag vetat det hade jag aldrig gift mig med henne och räddat henne från slummen. Nu är hon nere i källaren och jag hoppas hon läser kokböcker. Så här kan det inte fortsätta.

Vän av ordning

Det har blivit dags att ta tag i mitt stora projekt, att skriva en bok. Jag författade runt fyra stycken igår och det blev på sin höjd skapligt. Jag vill skriva en normaltjock bok med spännande innehåll, men vet inte om jag klarar det. Kanske får jag nöja mig med en tunnare skrift. Vackert så. Jag kan inte tvinga fram orden, jag måste vara inspirerad (läs: full) och endast då duger det. Jag får väl stänga in mig i helgen och skriva på. Tidsbrist kan jag som pensionär inte skylla på.