Klockan var tre på eftermiddagen och jag skulle inte gå till Mötesplats Asken förrän klockan fem, så hur slå ihjäl två timmar? Svaret blev systembolaget som så många gånger förr. Jag sladdade ned på isbefläckade trottoarer och kom ut med två fulla påsar. Prisa Gud!

Väl hemma gick jag loss på innehållet, "ett par öl gör väl inget" tänkte jag. Nå, det slutade inte där, jag var rätt rund under fötterna när jag styrde kosan mot Asken, platsen förr oss psyksjuka.

Jag hälsade på alla med munnen stängd och trodde saken var biff. De andra satt i ett mörkt rum o glodde på youtube medelst projektor. Det var musikstund och man fick välja vad man ville höra. Jag armbågade mig fram till en ur personalen och krävde att få höra Eddie Meduza, inget dansbandsblaj, eller nått jävla vis-skit. Det ska vara rock'n'roll och högt tempo.

Jag sjöng med, men märkte att jag drog till mig allas blickar. Har de inte sett en salongsberusad person förut? Nästa person valde något trams med Evert Taube, så jag lämnade rummet och gick in på cafèt. Då kom den vanliga satkärringen fram till mig.

"Nejmen X, är du berusad igen? Du vet vad vi har sagt, man får inte vara påverkad här". Jag sade inget, jag vände på klacken och gick. Det gjorde inget att jag inte fick vara kvar, jag hade ju doningar hemma och dem har jag börjat avsmaka nu. Jag tror personalen har vunnit, jag ids inte gå dit på fyllan igen. Det är lugnast att stanna hemma när man är berusad. Asken 1, Herr X 0. Det kan jag leva med.