Det var dags för veckotvagningen, så jag tog upp frugan i huset. Meningen var att hon skulle skrubba mig och klippa mina tånaglar, men först skulle hon ta itu med håret i min stjärt. Jag lutade mig framåt över badkarskanten och tokiga lilla Phain greppade saxen.

Det gick bra i cirka en minut, sedan hände det: Hon klippte mig i trakterna av anus. Det gjorde rejält ont och jag fyrade av några svavelosande salvor. Lilla Phain blev förskräckt över sitt misstag och släppte saxen och började trava runt i badrummet. Då halkade hon på en tvål och slog upp ett jack i ena ögonbrynet. Typiskt henne.

Jag grävde mig i baken och visade henne mina blodiga fingrar. "Jag hoppas du är nöjd", vrålade jag. Då jag är en omtänksam make tittade jag sedan till hennes sår och det såg inte så bra ut. Det blev en sväng till sjukstugan nere på byn och ett par stygn i frugans ansikte.

Varför kan inte sjukvårdspersonalen bara lappa ihop skador, varför ställer de ledande och näsvisa frågor? Jag skiljdes från frugan och blev utsatt för ett regelrätt förhör. Jag förklarade att lilla frun är rejält klumpig och att det är därför vi tvingats uppsöka vården ett flertal gånger.

"Har du någonsin slagit din fru", hade sjuksköterskan mage att häva ur sig. Jag blev upprörd och lät henne veta att jag är en respekterad medborgare och innehavare av fler medaljer än hon har flatlöss. Jag skakade på huvudet och hämtade frugan. Nu vilar hon på sin sköna madrass och jag tar ett par glas whisky. Smärtan i stjärten finns där, men jag är storsint och förlåter frugan. Varje dag är ett äventyr med en gul liten snärta till fru.