Då var det dags igen, nysvenskar gick bärsärkagång, denna gång åter i området kring Rinkeby. Respekten för lag och ordning är lika med noll, dessutom gnälls det över att polisen gör sitt jobb. Polisen har all rätt i världen att bruka våld, detta tycks inte dårarna acceptera eller ens förstå.

Händelser som denna kommer att inträffa allt oftare och med grövre och grövre våld. Samtidigt väller det in analfabeter och kat-mumsare till Stockholms förlorade förorter. Vilken lysande utveckling.

Ska vi inte ta och skylla allt på den rasistiske svensken? Vita människor har mage att fly de ghetton många förorter numera är. Vi vägrar konvertera till islam, vi sitter framför bingolotto och heilar. Stackars Muhammed, kaos i hemlandet och kaos i förorten.

Sjukskrev mig och köpte en påse öl. Jag satte mig i parken bakom stadshustornet och hann väl dra i mig två burkar, när jag fick se ett bekant ansikte. Det var självaste Pelle Snörvel, en gammal suparpolare. Jag vinkade och ropade hans namn och han kände fortfarande igen mig.

Pelle Snörvel har suttit på torken en längre tid, men nu var han ute och väldigt törstig. Han pep iväg och handlade en allldeles egen påse öl och sedan drack vi oss fulla alltmedan vi pratade gamla minnen och fick uppdateringar om varandras liv.

Det känns som igår när vi både blev haffade för fylla det där nyåret i slutet av åttiotalet. Eller när Pelle spräckte byxbaken efter en vådlig vurpa på ostadiga ben. Eller när... ja, vilka minnen. Nu har vi bytt telefonnummer och ska snart ses igen. Pelle Snörvel och Hasse Promille, vilket radarpar.