En man har förargat mig och jag är redo att ge igen. Han har hållit på en tid med sin jävelskap och nu är det nog. Jag kommer inte att skjuta honom i bakhuvudet, inte heller slå sönder hans knän med en knölpåk, jag vill endast straffa honom. Visst vore det toppen om han dog, men han är inte värd att sitta i fängelse för. Dessutom är jag ingen kallhamrad mördare, så mitt sätt får duga.

Att ta reda på hans adress borde vara en smal sak, sedan kommer jag att skrida till verket. Jag har faktiskt försökt att tala honom tillrätta, men det har inte hjälpt, så nu växlar jag upp. Jag ser fram emot att jävlas med honom, kalla mig gärna barnslig, men sådan är jag. Än har han tid att ändra sitt grisiga beteende, en annan har ju inte semester än. Jag som undrade vad jag skulle fylla mina lediga veckor med, jag kommer ju att ha fullt upp. Ritsch, ritsch i lacken...

Jag har varit hos Hanssons och spelat kort, druckit en del alkohol och ätit en bastant måltid. Som alltid mycket trevligt och en fint avbrott från vardagen. Jag var borta flera timmar och tog en chansning, jag låste upp källardörren och släppte upp min lilla Phain ur källaren.

När jag kom hem kurade hon vid elementet. Jag klappade henne kärleksfullt på kinden och sade till om en grogg. Sedan kollade jag telefonen och inga samtal hade gjorts till Thailand. Frugan hade skött sig exemplariskt medan jag var borta.

Fortsätter det så här får hon tillträde till hela huset, det verkar som det ska kunna fungera. Visst har hon det bra i källaren, men min omtanke vet inga gränser, jag behandlar min lilla fru som en prinsessa. Nu ska jag titta på televisionsapparaten och bredvid mig kommer Phain att sitta. Behöver ni äktenskapliga råd är jag mannen att fråga.