Jag fick nyss ett telefonsamtal från en styrelseledamot i supportergruppen Peking fanz. Han frågade om jag ville bli ordförande. Frågan kom inte oväntat, då jag är van att leda verksamheter och förädla dem.

Om jag blir chef kommer jag att kräva fritt inträde på Parken (medlemmarna får skramla ihop till biljetten) och tre korvar med bröd vid varje match. Någon direkt lön behöver jag inte, men visst skulle jag uppskatta om supportrarna stack till mig en hundring då och då.

Peking fanz har gått i stå, de brölar lite under matcherna, det är allt. Accepterar jag ordförandeposten kommer det att hända grejer. Det är på tiden att de får en kunnig och omtyckt ledare. Det lockar att tacka ja.