Vi har nåtts av nyheten att Lucio Mandrino, hårdför Camorra-ledare, har lyckats rymma från det ökända Ragazzoni-fängelset i Rom. Han avtjänade ett 30-årigt fängelsestraff för att ha organiserat införseln av ca 250 kilo rent heroin från Afghanistan.

Under fritagningen, vilken genomfördes av ett flertal beväpnade män som hotat och skjutit sig in i fängelset, dödades minst en fängelsevakt. Herr Mandrino sågs hoppa in i en liten, röd bil, vilken försvann norrut på en närliggande motorväg, i sällskap med ett flertal andra bilar, i vilka fritagningsstyrkan färdades.

Vägspärrar sattes upp på strategiska platser och ett hundratal karabinjärer sattes omedelbart in i jakten. Det enda resultatet av deras ansträngningar är fyndet av minst två utbrända bilar i trakten av kuststaden Livorno.

En av Italiens högsta polischefer, Paolo Baresi, sa att man skulle "forma en mur av både polis och militär vid landets norra gräns", mot vilken Lucio Mandrino väntas färdas. Hans över tre år långa tid på flykt undan den italienska rättvisan tidigt nittiotal är i färskt minne hos både makthavare och fotpatrullerande poliser. Då greps han i de schweziska alperna och kanske är det dit han åter kommer att söka sig.

Det är folk som Lucio Mandrino som ger Italien ett dåligt rykte. Förbrytare av värsta sort och dem finns det gott om i detta annars mycket trevliga land. Tro inte för ett ögonblick att de alla antingen är bakom lås och bom, eller lever lyxliv på Sicilien med hjälp av pengar intjänade genom droghandel. Den organiserade brottsligheten har stora delar av både polisväsendet och politikerna i sitt garn. Italien är korrupt, men inte bortom räddning. Let's get Lucio!