Inga mediciner har passerat mitt svalg på länge, om man nu inte räknar benso. Bensodiazepiner tar jag för att förstärka fyllan, men tunga piller såsom Clozapine har jag nolltolerans emot numera.

Jag har inte varit inlagd sedan 2010 och inte fan kommer jag att behöva bli inlagd i framtiden. Friskus och svetto, det är jag. Jag är frisk, men svett, då jag dagligen kämpar mig hem med tunga påsar innehållande öl. Den enda gången jag tänker på min schizofreni är när jag hämtar ut gratispengar, då jag lurat samhället att jag är för sjuk att arbeta.

Jag lever såsom en baron på 1700-talet, jag disponerar min dag som jag behagar. Jag kan vakna en tidig morgon och titta på klockan och inse att jag kan ta en stilla runk utan stress för väntande åtaganden. Sedan kanske det blir några frukostöl och efter det sängen igen. Schizofreni, det är grejer, det. Följ mitt exempel, uppsök vården och klaga på demoner i huvudet. Swisch, swosch, sedan är pensioneringen ett faktum.