Jag sökte imorse febrilt efter min trogna Maglite, en smidig och starkt lysande ficklampa. Jag har den alltid liggandes på samma plats, nämligen på byrån i hallen. När jag skulle använda den (till vad ska du skita i) var den borta. Instinkten fick mig att överväga inbrott från socialdemokratin, men inga brytmärken fanns på dörren. Sicket mysterium.

Jag tänkte då på det faktum att Lennart K Lindström varit på besök kvällen innan. Saker har försvunnit tidigare efter att han gästat mig. Vi pratar Liljeholmenljus, halstabletter och blyertspennor. Var det han som begått detta nedriga brott?

Jag ringde upp honom och ställde honom mot väggen. Efter ett tag bröt han ihop och erkände. Han hade drabbats av en kåtattack och behövde köra upp något i stjärten. Han tog min ficklampa i ren desperation för att stilla sina lustar och körde den fram och tillbaka i ändtarmen innan han ens hann ut från trapphuset.

Nu har Lennart lovat att komma hem till mig med ficklampan och enligt honom ska det inte finnas minsta spår av bajs på den. Jag förlåter honom så gärna, jag vet vilka djävulska lustar han kämpar mot. Har du honom som gäst är det mesta potentiella kuksubstitut. Har man lyckats trycka upp inte mindre än tre potatisskalare samtidigt i ändtarmen tycks inget objekt vara för grovt. Lennart är inte ond, han bejakar endast sina lustar.