Ronny har haft dåligt med pängar under hösten och naturligtvis har han prioriterat det viktigaste, nämligen dryck. Han är långtidssjukskriven pg a sin dåliga rygg och har därför en tajt budget. Att betala tusentals pängar för el, mat, hyra och så vidare har inte funkat för honom.

När Ronny skulle låsa upp ytterdörren på förmiddagen passade inte nyckeln. Han förstod direkt att det var den giriga kapitalisten till hyresvärd som på detta brutala sätt sände sitt budskap; Du är icke välkommen i denna byggnad.

Ronny gjorde det enda rätta, han köpte en platta öl av Ismedin, hans pålitliga kran och drack bort sina sorger. Nu sover han ruset av sig på Hamnbrohemmet och kommer på måndagen att kontakta både polis, media och beroendeenheten. Anser samhället att det är rätt att jävlas med Ronny, då är det han och vi, hans vänner, som drar lansen och tar sikte på socialdemokratin.

Då har rösterna kommit tillbaka, flera olika män och ofta med hot och kommenderingar. Jag har varit med om detta förr, men det är alltid lika obehagligt när det inträffar. Jag skulle vilja ta en hel dagsdos benso på stört, men det brukar endast lindra en smula, inte erbjuda ett fullgott skydd.

Tänk när Jeff fick mig att rymma från avdelning 27 och tänk hur lekande lätt det gick. Jag tog på mig ytterkläderna och väntade vid ingången. När skiftbytet genomfördes trängde jag mig ut och kutade iväg i mörkret. Trots att polisen larmades utförde jag mitt enkla men viktiga uppdrag och återvände efter det frivilligt till avdelningen. Att jag blev neddrogad och sov i ett dygn gjorde mig inget, jag hade räddat liv.

Jag kommer att vända mig till min beskyddare, organisationen "I", om inte offensiven mot mig upphör. Någonstans sitter Ingvar Carlsson och Göran Persson och flinar och från helvetet vrålar Olof Palme allt han kan. Jag är för mäktig för att lämnas ifred, men dör jag vet jag att en månghövdad skara kommer att fortsätta kampen. Svensken levde ett lyckligt liv utan socialdemokrati i generationer och skall så åter göra.

MVH/Herr X