UFO-Norrköping surfar på en mäktig våg av framgång, idag fick vi en ny medlem. Det rör sig om en man boendes i Klockaretorpet, ett område där sossarna är starka, men nu har vi slagit in en kil i deras dominans. Snart finns vi representerade i stadens alla bostadsområden.

Denne proselyt förvärvsarbetar och kan nog fås att bidra ekonomiskt till kampen, bara vi inte pressar honom för hårt. Som ett bevis på min tacksamhet utnämde jag honom på stående fot till Gruppchef av Andra Graden, en titel man oftast får kämpa sig till, men jag såg en glöd i hans ögon och den har jag vett att ta vara på.

Nu kan vi göra avstamp i hans bostad när vi utforskar skogarna och landsbygden väster om staden. En plats att bre mackor på och en plats att skyndsamt retirera till om kontakten med främmande väsen går snett. Dessutom kan han fungera som en magnet och informera grannarna om den ojämna kamp stadens ufologer utkämpar mot kommunstyrelsen och dess drakoniska metoder att tysta oss. Vågade han ta steget att bli en förkämpe för det goda kanske de vågar.

Nu är Klockaretorpet ej längre en vit fläck på kartan, den är illröd och kraftigt pulserande. Klatu verada niktu.

MVH/UFO-Norrköping

Det är inget roligt väder här i Motala, det kan både jag och lilla frugan skriva under på. Trots det begav vi oss till handlaren för diverse specerier och mandelkubb.

Jag tog på mig mina grova kängor, tjockaste jackan och en burrig pälsmössa, så mig gick det ingen nöd på. Frugan är ju sällan ute så här års, så hennes vintergarderob erbjuder ett litet urval. Dock anser jag att hon var adekvat klädd, att frysa en smula hör till under den svenska vintern.

Jag kunde inte låta bli att le en smula när jag såg hur hon kämpade för att hålla balansen. Det var ju säsongspremiär vad gäller snö för henne, så hon var minst sagt ostadig. Naturligtvis sa det strax SVISCH och så låg hon i en snödriva.

Jag slog mig för knäna och skrattade hjärtligt, en gul liten kvinna i den kritvita snön. Vad synd att jag inte hade kameran med mig. Nåja, jag hjälpte henne upp med orden "no hospital for you if you break a bone, clumsy little fool".

Resten av promenaden till affären gick utan incidenter och på vägen hem fick lilla Phain bära sig varm, en matkasse i vardera hand. Nu pustar hon ut nere i källaren och jag har plockat fram min finaste punsch och en mandelkubb. Vi får se om lilla frugan får uppleva snön något mer, jag tycker faktiskt att hon passar bättre på hemmaplan än utomhus i smällkalla vintern.

MVH/Arg Motala-bo