Allt sket sig, jag var faktiskt nykter när boendestödjaren kom, men gissa om jag var uppe i varv. Tankarna spann och rösterna kom tillbaka. Jag mådde pyton! Jag föste mannen ur lägenheten och dundrade själv ut efter honom. Det blev ett bloss på gården och en uppläxning.

Han ville prompt ha mig till ett jourapotek, då mitt Theralen var slut, men mig sätter sig ingen på. Jag vägrade, fick höra lite mer tjafs och så gick han. Jag tog två vändor runt kvarteret och så lugnade det ned sig.

Nu är det jag mot ångest och Sjukdomens positiva symptom, men det är en för mig välkänd strid som jag kommer att vinna. Boendestödjaren ska ringa i morgon och det kan han väl få göra, bara han inte ringer före klockan tio. Han ville kolla läget dagen efter, sa han. Jag har duperat slugare personer än honom över telefonen. Mitt psykryck är snart glömt.

Jag sitter här med en öl i handen och väntar på mitt boendestöd. Personen som kommer ska vara här vid 19.00, så jag skulle hinna bli full om jag ville. Kommunen vet ju om mina dryckesvanor och jag har lovat att inte bara berusad när personalen kommer, då kan mitt stöd dras in.

Men vad fasen begär de? Jag var ju hemma strax efter fyra, det innebär tre timmars väntande. Det är inte acceptabelt att plågas så länge utan öl. Nu skiter jag i mitt löfte, jag måste ha lite öl i magen. Personen som kommer märker nog inget, eller vad tror du?