Bernt i 72:an ringde mig under natten. Han har problem med nanorobotar vilka förmodas komma ifrån Jupiter. Jag tog med mig akutväskan och gick hem till honom med bultande hjärta.

Det visade sig att hans problem kunde härledas till en tappad och bortglömd smörgås, det var inget socialdemokratiskt fulspel. Det var bara vrålhungriga kryp som snaskade på, ingen sosse fanns i närheten.

Jag blev inte arg på Bernt, jag fick ju ett tillfälle att visa mig på styva linan. Jag hade kommit till hans undsättning oavsett anledning. Vi ufologer ställer upp för varandra, det kan jag lova.

Nu är det säkring på på våra strålvapen och jag tar en mandelkubb. Jag förblir dock alert oavsett tid på dygnet, även om magen är full av kaffe och fikabröd. Kampen tarvar ständig vaksamhet och jag vore en usling om jag förblev på sofflocket när kamrater behöver hjälp. Gud skapade oss och jag försöker ödmjukt förädla människan. Jag tar kampen på allvar.

MVH/Vän av ordning