Jag jobbade ihop med en snubbe vid namn Ulf. Han var lite konstig, bland annat gillade han att stryka handen över hjässan. Jag skulle tro att han var förståndshandikappad, eller i alla fall på gränsen mellan normal och imbecill.

Han lyckades bli vräkt och var hemlös en period. Han brassade på spisen o somnade ifrån den. Han väcktes av en väktare, med brandmän hack i häl. Vet inte om detta var anledningen till vräkningen, eller om han gjorde mer knas.

Ulf var en lat jävel och gnällde till sig kontakt med en läkare, tror det var på vårdcentralen. Han berättade för mig att han sagt att han såg spindlar och detta gick läkaren på. Ser man spindlar, då är det väl delirium tremens man lider av och ingen allvarlig psykisk sjukdom.

Ulf har suttit i fängelse i alla fall två gånger, kanske tre. Som kungen av knastankar fick han genomgå en sinnesundersökning, men han bedömdes som frisk, ty han fick fängelse och inte vård.

Ulf är mannen som lyckades bli både arbetslös och hemlös på kort tid. Han är i alla fall konsekvent i sitt självförgörande beteende. Hatten av för en kämpe, även fast kampen är stollig.

Jag kände mig pressad att försöka sova, så jag tog fyra pipetter Theralen och la mig i fosterställning på sängen. Tittade på klockan både en och två gånger, sedan blev allt svart.

Jag vaknade till en fullt upplyst lägenhet och stereon var laddad med en Motörhead-skiva. Sedan ömmade mitt knä av någon anledning. Då började minnet komma tillbaka.

Inte underligt att jag vaknat med kläderna på, jag hade varit ute och snurrat. Jag dråsade omkull i Södra promenaden, därför ömmade mitt knä. Har även en svag minnesbild av att jag urinerade vid en spårvagnshållplats.

Jag har varit med om dessa sömngångarperioder förut, men det är alltid lika läskigt när de inträffar. Idealet vore att installera ett kodlås på ytterdörren, så att jag inte kan ta mig ut halsovandes. Jag är knasig i vaket tillstånd, tänk då vad jag kan hitta på när jag går i sömnen.