Vilken succé mötet på psykossektionen blev. Det var jag, landets mest framstående geni, mot en späd kvinna.

Vi pratade röster, tankebanor och annat trams. Jag satt hela tiden med ett léende på läpparna, ty jag hade övertaget och vägrade släppa det.

Jag fick frågan om jag ville lägga in mig. Skrattet från min sida var svar nog. Jag var fri att gå och gick gjorde jag.

Nu är man hermma i sin mysiga lägenhet och ölen är på kylning. Ett avvärjt hot om inlåsning måste firas. Vad kan vara mer passande än en liten fylla?

MVH/Herr X

Jag traskar mot Vrinnevisjukhuset om ca 40 minuter och det med tunga steg. Jag tar med mig fyra paket cigaretter, risken för tvångsvård finns ju och de säljer inte längre cigg i kiosken på sjukhuset.

Hur fasen ska jag klara av en inlåsning? Jag kommer att klättra på väggarna efter fem minuter. Och sen detta med sömnen, man förväntas lägga sig tidig kväll och sova till kanske halv åtta. Det fixar inte jag.

Jag måste öva på ett försvarstal, jag måste förbereda mig. Hur i hela fridens namn kunde jag hamna i denna situation? Hör ni inget mer på bloggen vet ni vad jag gör: Spelar fia med knuff med en dreglande medpatient.

MVH/Herr X