Det har skurit sig mellan Hasse och Sirppa, detta efter gårdagens fest hos Ronny. Båda blev väldigt pratglada av alkoholen och i början var det mest oskyldiga pikar. Det tog dock snart en obehaglig vändning och Sirppa gav Hasse en örfil, varpå han kastade en blöt snus på henne. Ronny fick gå emellan för att förhindra fortsatt handgemäng.

Sirppa lämnade festen rosenrasande och har inte hörts av sedan dess. Hasse lugnade ned sig efter ett par groggar, men lät oss veta att han aldrig kommer att ta tillbaka henne, hellre importerar han en liten thailändska. Som tur är var paret särbos, så ingen behöver flytta.

Att de bråkar och gapar på varandra är inget nytt, så det behöver inte vara slut mellan dem, de kanske bara behöver ta en paus. De har hållit ihop länge och upplevt kriser förut, denna som kulminerade igår är inte den värsta. Jag minns när Hasse drog till Köpenhamn och var spårlöst försvunnen i en månad, då förbannade Sirppa honom, men de kramades och försonades vid hans hemkomst. Så hoppas jag blir fallet även denna gång. Jag anser dem vara som gjorda för varandra.

Norrköpings tre främsta experter på UFO-frågor möttes under fredagkvällen i en lägenhet i staden. Mötet var informellt och UFO-Norrköping hade inget med det att göra, dock är deltagarna drivande medlemmar där.

Man samtalade fritt över välfyllda ölglas, en av de närvarande förde fram mycket spännande teorier och åsikter om Alfa Centauri och vad som försiggår/kan försiggå där. Detta resulterade i spontana applåder från de andra, ett mycket gott betyg från dessa ärrade veteraner som inte låter sig imponeras i första taget.

Vad mer som diskuterades är hemligt, men kommer att få stor betydelse för mänskligheten. Man samtalade i ca fem timmar, så ni förstår nog hur lyckad kvällen blev, då dösnack ej förekommer ens en fredagkväll med ölen framdukad. Lita på att en ny träff redan är planerad, de klipskaste av de klipska är inte mätta på framgång.

Adjöss med Celtic, inte en dag för tidigt. De myglade sig vidare efter att ha förlorat mot Legia Warzawa. Warzawalaget använde sig av en otillåten spelare och kastades ur kvalet till Champions League. Inte ett flagrant regelbrott enligt min mening, då man innan matcherna hade viss kommunikation med både Celtic och UEFA angående saken. Nåja, rättvisa skipades i dubbelmötet mot Maribor. Hemma på Bogh... Parkhead blev det stryk med uddamålet och inte nog med det, publiken hade mage att bua. Dessa inavlade skithögar tycks tro att deras lag har i Europa att göra bara för att man dominerar den inhemska ligan och gnetar sig till vinster mot "storheter" som Partick Thistle och Ross County. Det är dags att sluta knulla får och inse fakta. För övrigt är Celtics sötebrödsdagar snart slut, då Rangers stormar tillbaka mot högstaligan.

I England fortsätter det att gå knackigt för Manchester United och jag är den förste att applådera. Nja, vår English Bob (välkänd, men sporadisk skribent på bloggen) när ett hat mot laget vilket överträffar mitt med råge. Jag ser framför mig hur han jublar framför TV:n med en skummande öl i handen. Det blev stryk mot lilla Swansea i ligapremiären och oavgjort mot Sunderland i nästa omgång. Dessutom blev de utslagna ur ligacupen igår mot ett yttepyttelag långt ned i seriesystemet. Finemang!

Ikväll ska jag titta på matchen mellan Malmö FF och Salzburg, sista steget innan Champions Leauge. Jag vet inte riktigt vilket lag jag vill se gå till turneringen, visst är det roligt att se mindre lag knäppa uppblåsta lag på näsan, men vi snackar MFF... Jag får väl försöka vara objektiv för en gångs skull och låta mig underhållas av spelet. Och ett knippe öl.

Det slutar inte där, senare i veckan kommer ett lass pestråttor till Norrköping, de kallas AIK och det ska bli ett sant nöje att se dem tappa poäng mot mitt kära IFK. Blir det så får min fotbollsvecka mer än godkänt. Fotboll är härligt, i alla fall när resultaten går min väg.

Håret faller, igår var det skägget, idag hölasset på huvudet. Jag har varit extremt välfriserad förut, men nu var det några år sedan. Nu är jag prydlig som dockan Ken, borta är mitt sjaskiga utseende från gårdagen, då jag mest liknade en landsvägsriddare.

Förvandlingen är total, jag tror bestämt jag prövar lyckan på Statt, någon rödvinskärring borde jag få på kroken. Jag känner mig tio år yngre, det må vara en chimär, men jag är i all fall ett kilo lättare utan dessa vassa borst. Härnäst ska jag köpa en häcksax på Clas Olsson, då ska jag ta itu med brösthåret.

Nu har det hänt igen, jag har rakat mig. Det är tredje gången i år jag tagit mig i kragen och släpat mig ut i badrummet. Det krävdes både trimmer och hyvel för att bli av med den vildvuxna behåringen och nu ligger den i papperskorgen. Jag hajar till varje gång jag går förbi spegeln i vardagsrummet, vem är snyggingen jag skådar?

Att raka sig ofta, kanske flera gånger i veckan, är helt onödigt och en smula fjolligt. En man ska inte överdriva viljan att se bra ut, speciellt inte en vacker sådan som jag. Jag har en fantastisk karisma och utstrålning som kan snärja vilken kvinna som helst. Vem vill ha en spenslig, ständigt slätrakad fjant i rosa skjorta?

Om cirka en vecka har jag en härlig skäggstubb och om kanske en månad är skägget tillbaka. Oavsett stil är jag en tiopoängare, men just nu kan jag inte låta bli att stryka handen mot kinden. Kanske bli det en rakning till innan jul.

Jag är redo att kasta mig in i Klasses kärra, en körsbärsröd Chevrolet Impala från 1970. Vi kommer att åka till Motorgården där kvinnfolket snart tänder grillarna. Sedan blir det ICA Maxis parkering för häftig drifting och efter det drar vi in till centrum med mullrande V8:or.

Ser vi en punkare sprutar vi ned denne med öl, det närmaste en dusch ett sådant svin kommit sedan julen ´09 och ser vi ett prudentligt kjoltyg åker arslena fram från såväl fram- som baksäte.

Stereon kommer att laddas med artister som Elvis, Del Shannon och Rock-Ragge och bagageutrymmet med platta efter platta med öl. Med dessa förberedelser kan inget gå fel.

Skulle grisbilen dyka upp blir det en lätt match att gasa ifrån den, Norrköping med omnejd är vårt territorium och vi känner till varenda grusväg och kostig. När raggarna festar loss och visar sig för allmänheten går ingen säker. Det sveper jag en öl på. Ragga runt!

Det är två dagar sedan min efterlängtade pension kom in på kontot och sedan dess har jag förfuskat inte bara en hundralapp, utan fyra. Naturligtvis köpte jag en flaska punsch, det blev "Trosa punsch", en riktig höjdare för 199 kronor. Till det sitter det fint med en cigarill, så jag köpte ett paket hos turken vid Stora torget.

Förutom dessa lyxvaror blev det lite mat, bland annat två burkar fiskbullar till lilla frugan och dansk fläskfilet till mig. Att göra av med fyrahundra kronor var ingen svårighet, jag blev en smula bekymrad när jag kollade kvittona och räknade ut hur mycket jag gjort av med. Nåja, kniper det kan frugan dra ned på maten, hon vilar mest på madrassen nere i källaren och gör inte av med så mycket energi, så hon klarar sig på mat varannan dag.

Ack, den som ändå hade en pension i klass med Sigvard Marjasins, då skulle jag kunna leva som jag förjänar, då bidde det extravagans var dag. Nåja, jag har det ganska bra ändå, som ni nog förstår.

MVH/Vän av ordning

Jag hoppas verkligen att hela IFK Norrköping, från Peter Hunt till materialaren, har passande röda ansikten, ansikten röda av skam.

Stryk hemma mot bollklubben från Halmstad, nä, det trodde inte ens jag innan matchen, men det blev verklighet. Bottennapp är ett ord jag fått använda ofta denna säsong och jag lär väl få fortsätta med det. Jag kan inte låta bli att skratta en smula, laget ligger på Monty Python-nivå.

Om tränare Jan Andersson avgår (som jag brukar kräva efter förlust eller oavgjort), vem fan ska då ta över? Ingen vettig tränare vill befatta sig med Snoka. Fast vänta, en cirkusdirektör kanske skulle passa, sådana är ju vana vid pajaser.