Det är inte så oskyldigt som man kan tro när små flickor börjar spela fotboll. Runt om i landet startades fotbollsklubbar sent 1800-tal och tidigt 1900-dito. Det var då en sport för män, det skulle dröja innan kvinnor fick för sig att ta en snus och snöra på sig fotbollsskorna. Vi har pratat med Susanne (fingerat namn), en kvinna i 40-årsåldern och hennes berättelse är skakande.

"Jag provade på en rad olika sporter från sjuårsåldern och uppåt. Den enda jag riktigt fastnade för var fotboll, där man fick kombinera teknik med uthållighet. Ralf Edström var den stora idolen, han var både duktig och snygg".

Många av Susannes vänner tog sitt förnuft  tillfånga och slutade med bollsparkandet. De hängde på fritidsgårdar, blev skjutsade på moppe av stolta killar och studerade flitigt med siktet på att bli sjuksköterskor, eller kanske flygvärdinnor. Så inte Susanne.

"Efter puberteten hände något. Mina lagkamrater (och jag) fick bröst och könshår. Jag minns hur jag sneglade på dem och började få fantasier av det vågade slaget. Att duscha blev en fröjd nästan finare än att slå en rökare i krysset".

Susanne hävdar att hon föddes heterosexuell och att hon med glädje lekte ryska posten och höll pojkar i handen innan hon sakta men säkert infekterades genom sitt onaturliga val av idrott.

"Jag minns det som igår när jag blev intim med en tjej för första gången. Det var lagets centerhalv som stod bredvid mig i duschen. Hon bad mig att tvåla in hennes rygg och jag var inte sen att göra det. Det var en skön känsla och jag glömde bort att halva laget var kvar i omklädningsrummet, allt som existerade var min lagkamrats kropp. Mina ivriga händer sökte sig mot hennes rumpa och jag lät långfingret röra sig rytmiskt mellan hennes skinkor. Där och då rörde jag för första gången vid en annan persons underliv och jag älskade det".

Idag hänger Susanne på RFSL, har tre tatueringar och kilar stadigt med en annan före detta idrottsutövare, en "butch", som Susanne säger. Hon funderar ofta på hur livet hade gestaltat sig om hon inte gått i fällan, om hon hade tillåtits att utvecklas till den sköra kvinna hon kunde ha blivit.

"Felet är helt och hållet mitt. Jag lät inte förnuftet råda, jag valde fel idrott, men det förstod jag inte då. Det enda som skulle kunna lindra smärtan är om jag kan hjälpa en endaste tjej att inte gå ned sig i fotbollsträsket. Gör inte om mitt fruktansvärda misstag".

Käftsmällen tackar Susanne för att hon ställde upp på denna intervju. Vi hoppas att hon kan få unga flickor att tänka till och välja t ex konstsim före fotboll. Att tusentals töser runt om i landet riskerar samma öde som henne både smärtar och förskräcker.

Hej på er. Har precis öppnat en öl, den första på två dagar. Jo, ni läste rätt, två dagar. Jag hade rätt svåra smärtor runt magen i början på veckan, tror att både levern och njurarna protesterade. Jag är inte den som är den, jag hoppade över alkoholen på onsdagen.

Vidare är det jobbigt att ständigt ha diarré, bara att gå till jobbet är ett vågspel. Ska man hinna fram i tid, eller blir det en laddning i kalsongerna? Jag kan mycket väl tänka mig fler vita dagar, det gick lekande lätt. Därmed är det bevisat en gång för alla att jag inte är alkoholist.

Hälsningar från Hasse