UFO-Norrköping samlas klockan 23.00 hos Bosse Rulltårta. Där kontrollerar vi vår utrustning, att allt är med och att den tekniska apparaturen fungerar. Vi räknar med närkontakt av första graden och då måste vi kunna dokumentera allt.

Skogen vi beger oss till är Vrinneviskogen som så många gånger förr. Där har vi sett åtskilliga farkoster och även tagit prima foton av dem, chansen är god att vi lyckas även denna gång. Så sent som i somras hade herr X och en anonym medlem en närkontakt av andra graden i denna fascinerande skog.

Vi beger oss hemåt när ljuset återvänder och vi gör det nog inte tomhänta. Det vore verkligen häftigt att få se den omtalade "sportmodellen från Bhantus VII". Vem vet, märkligare observationer har gjorts i Vrinneviskogen.

MVH/UFO-Norrköping

Den nya flugan tycks vara att gå omkring som en neandertalare med öppen mun, detta slog mig när jag tog min promenad tidigare. Det var inte bara ungdomar som skämde ut sig på öppen gata, jag såg ett flertal lite äldre personer som gjorde sig skyldiga till samma sak.

Vissa av de jag såg var kanske förståndshandikappade, men så klart inte alla. Man kan verkligen undra vad det är frågan om. Kanske har den moderna livsstilen med TV-tittande och snabbmatsätande tagit ut sin rätt och fördummat folk så att de planlöst hasar omkring med dregel från mungipan och gomseglet fullt synligt.

Jag äcklas av det jag tvingas se, men inget ska få hindra mig att ta mina promenader. Gentlemännen har försvunnit och ersatts av varelser med hakan vilandes på bröstet. Moderna tider!

MVH/Arg Motalabo

Jag vill å det bestämdaste förneka att jag slår kvinnor. Sådana lågsinnade anklagelser är sorgliga att höra och förmodligen frukten av en socialdemokratisk hjärnas feberfantasier.

Jag tillhör skapelsens krona och detta innebär att jag har ett enormt ansvar. Jag behandlar kvinnfolk väl, men blir de uppstudsiga måste de tillrättavisas. Detta gör jag med ord och ibland med fysiska restriktioner, som att hänvisa frugan till källaren en kortare tid. Jag gör det för deras eget bästa, att gräla och skälla mår inte ens fruntimmer bra av.

Jag har mycket stor erfarenhet av kvinnor, jag var lite av en Don Juan i mina yngre år, så kom inte och anklaga mig för att vara en lumpen våldsverkare. Visar kvinnor mig respekt så får dem respekt av mig. Precis som det ska vara.

MVH/Vän av ordning

Jag, Helmut och Nils-Erik träffades under eftermiddagen i Helmuts fina hem för en stunds samvaro och gemensam måltid. Helmuts fru tillagade en läcker medisterkorv med potatis och sås och som det fruntimmer hon är såg hon även till att servera grönsaker. Jag var inte nödbjuden, det blev en snar och riklig påfyllning trots att jag egentligen fått mitt kvantum. Vilken storartad spis!

Efter maten drog vi oss tillbaka till Helmuts herrum, där vankades det både konjak och cigarr. Vi slog oss ned i hans bekväma fåtöljer och samtalade om allt från Ulla Billquist (jag är speciellt förtjust i klassikern "Du svarte zigenare") till det förskräckliga avtryck Nils Poppe gjort på vår samtid, denna gycklare.

Jag kan villigt erkänna att jag var en smula rund under fötterna när Moraklockan signalerade att tiden var kommen att bege sig hemåt. Tyvärr är jag på grumliga grunder förvägrad färdtjänst, så det fick bli en dekadent färd medelst droska till mitt hem, men vem är jag att klaga efter en sådan finfin kväll?

Nu slappnar jag av med ett glas punsch i mitt ombonade hem och har allvarliga funderingar på att stanna uppe till efter midnatt med fortsatt fuktad strupe. Varför inte, en stålhård kämpe bör ha all rätt att njuta sitt otium.

MVH/Sune Andesson

Jag är bekymrad, jag har bara sporadiskt fått i mig mitt Clozapine den senaste tiden. Denna vecka tror jag att jag svalt två tabletter (200 mg). Jag är ordinerad 600 mg om dagen.

Det är starka krafter som tagit plats i mitt huvud och de hotar med döden om jag medicinerar som jag ska. Om rösterna jag hör är verkliga eller ej kan jag inte svara på, men jag anar att de har ett samband med mitt "slarv" med Clozapinet. Anar, för helt säker kan jag inte vara, trots att jag fått ned rösterna på ett minimum tidigare med tung medicinering. Skiten är bara så verklig.

Vidare blir jag så irriterad på deras pratande med varandra och det störande mumlet när jag ska sova. Åtta timmar per natt ska man visst sova, jag får vara glad om jag får åtta minuter. Fortsätter det så här fruktar jag vad som kommer att hända, jag kommer åter att stryka kring järnvägsrälsen med ett livsavgörande beslut att fatta.

Fast jag kanske överdramatiserar det hela, jag har varit med i psyksvängen ett tag, så lätt ska jag kanske inte låta mig knäckas. Några vanföreställningar har jag inte, man får vara glad för det lilla. Men tänk om chefen på "jobbet" spanar in mig och får för sig en massa saker. Då kanske han ringer vården och det vore riktigt illa. Eller inte. Usch, jag vet varken ut eller in.

MVH/Herr X

Nu är man hemma efter en heldag på stan. Det började med att jag försov mig och inte var på systembolaget förrän runt elva. Det blev en påse burkar och hon i kassan skojade med mig angående min sena ankomst. Det var hon Louise, hon är jävligt trevlig.

Jag hamnade i Hörsalsparken och halvt gömda längst in satt några kompisar. Där var bland annat Pelle Sjöman och Finske mannen (jag kallar honom så, jag glömmer jämt bort hans namn). Pelle börjar bli riktigt gammal och sliten, han har tvingats offra pengar på en rollator, men törsten är det inget fel på. Fast han blir full på så lite numera, han tog några klunkar Marinella, sedan tvingades han vila i ett buskage.

När ölen var slut gick jag till puben Highlander Inn. Kompisarna från parken är inte välkomna där, men jag har inga problem att komma in på pubarna i stan, jag klär mig skapligt och är välvårdad. Där satt Plankan på uteserveringen och rökte sina billiga cigg från Afghanistan, eller var de nu kommer från. Han var på sitt bästa humör och inte undra på: Pensionen hade trillat in på kontot. Han hamnade vid Jack Vegas-automaterna, medan jag tog sikte på bardisken.

Plankan spelar bort nästan allt han har den sjuttonde varje månad, hur han överlever till nästa pension är sannerligen en bravad. Hans mamma fyller 90 nästa månad, än så länge kan han vittja hennes börs för livets nödtorft, men vad händer när hon dör? Och hur kan man välja bort Ruset till förmån för maskiner programmerade att klå dig på allt du äger och har? Folk med missbruk är inte som dig och mig.

Tja, sedan hände inte så mycket mer. Fast mitt liv är fan så mycket mer spännande än ditt, för du är väl en sån typ som tar både senap och ketchup på din förbannade falukorv när du vill lyxa till det. Du fjantar runt på ett kontor och tar Volvon hem, jag lever livets glada dagar och åker Dodge Charger sju dagar i veckan.

Att leva som en rucklare dygnet runt kan jag dock snart glömma, min sjukskrivning går snart ut, men lita på att jag kommer fortsätta ha kul med mina kompisar ändå. Målet är förtidspension, men man får göra det bästa av situationen innan det blir verklighet och härda ut de timmar man är i verkstaden, för efter att man stämplat ut är kvällen fri.

Nu lägger jag onsdagen bakom mig, så får vi se vad torsdagen har att erbjuda. Ha det bra, vem du nu är. Det ska jag ha.

MVH/Hasse

Äntligen lyckades IFK Norrköping vinna en match, detta mot avsågade Brommapojkarna. BP är riktigt usla och har bara en seger på hela säsongen, naturligtvis kom den mot IFK, men nu var rollerna ombytta.

IFK vann med 3-1, detta efter visst besvär och när motståndarna reducerade kändes det långt ifrån avgjort. Med tanke på att IFK släppt in flest mål av alla lag i serien var oron för fler baklängesmål befogad, men till slut blåste domaren av matchen och gossarna i vitt kunde dra sig tillbaka till omklädningsrummet och pusta ut.

Risken att laget hamnar på nedflyttningsplats eller kvaldito och blir kvar där är dock fortfarande överhängande. Det gäller att de fortsätter plocka poäng och gärna redan i nästa match, derbyt mot Åtvidabergs FF. Jag vill så gärna tro att det går, även om laget har en av Allsvenskans sämsta trupper. Hösten kommer att bli olidligt spännande, den saken är säker.

Stöd inte Sverigedemokraterna. Utan dem är folkmordet på svensken fullbordat inom kanske 100 år, med dem inom kanske 120 år. Jimmie Åkesson är ett lismande kräk utan sympatier för sitt folk och pladdrar om "öppen svenskhet". Jag kommer att tänka på den fruktansvärda sjukdomen cancer när jag sticker pipen utanför ytterdörren och Sverigedemokraterna erbjuder på sin höjd en magnecyl.

MVH/Wolfram Tungsten