Ja, jösses vilket folk det finns. Jag samtalade med en tokfeminist tidigare under dagen och hennes hat och förutsägbara rabblande av standarfraser var konstant. Inte fan vill jag förtrycka kvinnor, men färgar man inte håret rosa och kramar regnbågstrasan är man en del av det förtryckande patriarkatet i satkärringarnas ögon.

Jag bär inte hand på en kvinna även om hon är aldrig så tredsk, jag har inget behov av att våldta, jag vill inte förvägra kvinnor rösträtt. Det är fel att kvinns tjänar mindre än män och så vidare. Men aldrig att jag kommer att kalla mig feminist, numera ett modeord gärna användt av politikersvinen. Kvinnor knixar och män bockar, skillnader finns av en anledning, oavsett vad rabiata manshatare kan eller önskar se. Jag anar en kommunistisk agenda där allt ska sammanblandas och särarter utrotas. Vråla gärna "no pasaran" allt ni orkar, era kräk, mig snöper ni inte i första taget.

Författat av Pelle Jönsson

Det har blivit dags att fylla år, det börjar bli en ful ovana. Jag firar med en färdigrätt och lite öl. Jag beklagar mig bara lite, det finns de som har det värre än jag. Presenter behöver jag inga, men det vore ju inte helt fel om en kvinna ringde på dörren. Jag har haft könsumgänge förr och om jag får chansen igen ska jag försöka hitta kittlaren, den gillar ju damerna att man tar på. Ett trefaldigt leve för mig, Fester!