Det kalla kriget mellan mig och psykiatrin har plötsligt blivit varmt, synnerligen varmt. Träffade läkarsvinet EK och hon satte in mig på Haldolinjektioner samtidigt som hon sänkte mitt Clozapine. Jag bad om en chans till, men detta praktarsel hade bestämt sig. Det var även prat om att ta ifrån mig min Oxascand, man behöver inte vara mer än en genomsnitts-mongoloid för att förstå att vården vill knäcka mig.

Jag har min kämpaglöd bibehållen, den kanske till och med är starkare nu än förut och detta ska psykiatrin bli varse. Jag har kämpat mot sossar invirade i röda trasor, jag tar nu kampen mot mentalskötare och annat patrask i bruna underkläder.

När jag blir utskriven blir polistransport till psyket det enda sättet för "vården" att få mig på plats och dra ned byxorna för ett hugg i rumpan. De lär tröttna och få slut på sekiner innan jag halar flaggan/byxan, det är ställt utom tvivel. Ge gärna mediciner, men ge dem till de sjuka, inte till högfungerande medborgare som mig.

MVH/X, frihetskämpe