Min helg går i sexets tecken, jag har två nya filmer att titta på, filmer där killar gillar killar, om ni förstår. Sedan blir det en sväng till RFSL för att se om man kan få med sig nån skön grabb hem. En ny kåtfantasi jag har är uniformerade män, så jag kommer att befinna mig både vid polishuset och brandstationen med min Hasselblad. Även om det endast blir en suddig bild på en vältrimmad bål fyller min fantasi i luckorna och gör mig stenhård. Jag kommer inte att sova med händerna på täcket.

Jag ska vila mig och äta och dricka gott. Jag har en flaska gin i kylskåpet och den ska jag snart öppna. Maten står lilla frugan för, endast en måltid är spikad, det blir rotmos och korv. Risken finns att hon misslyckas, då får jag försöka fixa lite snabbmakaroner på egen hand. Vidare har jag tre diplom och ca tio bilder på mig att signera. UFO-arbetet pågår ständigt, som ni förstår.

Jag tog en sjuktaxi med Hasse till avdelning 28 på Vrinnevisjukhuset i eftermiddags. Vi hade stämt träff i en park och när jag anlände låg han på rygg i en plantering. Det var svårt att få kontakt med honom, så jag gjorde det enda rätta och ringde efter hjälp.

"Jaså, gäller det Hans igen? Kom genast hit" svarade rösten i telefonen när jag ringde vården. Efter ca en halvtimma var vi på plats och Hasse fick åka rullstol in i undersökningsrummet.

Efter en stunds väntan kom en vårdare med bekymrad min fram till mig och sa att han var delirant och krävde dygnet-runt-vård. Jag stack till honom min halvfulla snusdosa och han lovade att överlämna den så snart han kunde.

Häromveckan var X inlagd (en trappa upp på 25A) och nu Hasse. Ett mönster går att skönja, en attack på hela vår UFO-avdelning. Jag har kontaktat vår länsledare och inväntar order, måste jag så strimlar jag vårt medlemsregister. Det är ett hårt arbete att servera folk sanningen om UFO-frågan, det ska gudarna veta.

MVH/Ronny

Ärliga, härliga Proletären nummer 43 är äntligen släppt. Lite om innehållet:

Ubåtsskandalen. Det är en bluff att ryska farkoster stryker kring våra försvarsinstallationer, allt är Carl Bildts fel.

Klappjakt på immigranter. Olagliga utlänningar ska omgående ges svenska pass.

Dumma Jimmie Åkesson. En fascist i kostym.

Ja, sen var det inte mycket mer. Köp tidningen nu!

Det är verkligen tråkigt att användare "Hasse Promille" har lösenord till bloggen, så att han kan smutsa ned den med sina fyllepostningar. Hasse borde ta sig i kragen och arbeta, istället för att vara tärande på samhället. Han finner glädjen i en ölburk, jag finner glädjen i kulturell stimulans och kampen för ett bättre samhälle.

Jag tror inte att någon roas av att veta hur berusad han är, eller hur många gånger per dag han skiter på sig. Jag har träffat mannen ett flertal gånger och även när han verkar nykter stinker han av gammal fylla. En sådan fyllbult är alltså en av ledarna i UFO-Norrköping. Inte undra på att den avdelningen är en av de sämsta i landet.

Tyvärr lever Hasse på sina närkontakter (varav merparten är gamla och fullt utredda) och åtnjuter stor respekt hos folk som inte har haft med honom att göra personligen. Skulle han hamna ombord en Drakoniansk stjärnkryssare blev väl ett frenetiskt letande efter minibaren hans första reaktion. Hasse Promille lever för fyllan, kampen befinner sig långt ned på hans dagordning.

Nu tycker jag att vi alla höjer oss både ett och två snäpp, låt inte våra belackare få rätt, det är seriös verksamhet vi sysslar med. Fortsatt kamp, fotsatt strävan för att mänskligheten ska leva vidare. Nu tar vi och bemantlar all alkoholromantik och rättar in oss i ledet. Vår förmåga är god, förmågan att rikta strålkastarljuset på konspirationer och att avslöja socialdemokraternas fulspel med USA vad gäller korsbefruktning mellan människa och utomjording. Kampen behöver oss, så enkelt är det.

MVH/Sune Andersson

Det har blivit dags för en kortare sjukskrivning, det är ryggen som spökar igen. Det ska ju vara bra att röra sig vid ryggsmärtor, så jag gick ned på stan efter att jag vaknat. Väl där träffade jag gänget som vanligt, ledda av Pelle Sjöman. Det blev lite ryggdunkningar (aj) och fasta handskakningar medan vi väntade på att klockan skulle bli tio.

Finske Mannen skojade om att personalen på systembolaget försovit sig, men ca 15 sekunder efter tio öppnades dörrarna och vi vällde in, redo att fylla korgarna. Jag plockade åt mig Bellman, min favoritöl och det kostade mig 120 spänn, påse inkluderad. Inte undra på att man tvingas snåla in på mat, hygienartiklar och kläder med sådana rövarpriser.

Återsamlingsplatsen var den närliggande Hörsalsparken, men vi stördes av en påflugen polispatrull, så vi rörde oss mot Motala ström, närmare bestämt Järnbrogatan. Där öppnade vi våra första rusdrycker för dagen, det är så roligt att se glädjen i a-lagarnas ögon när de får i sig den första slurken.

Rolf hade köpt sig en hela Explorer och sålde en sup för fem kronor, jag hade bara en tjuga, så det blev fyra huttingar. Klockan var bara halv elva och jag var skönt full. Att förbipasserande tittade snett på mig struntade jag i, torrbollar besvärar mig icke.

Jag gick på något ostadiga ben hem, detta för fortsatt drickande utan att behöva se sig över axeln efter snuten. Nu är jag inne på sista ölen, men jag hinner med en vända till till systembolaget, så jag har ingen brådska.

Dagar som denna avundas jag X, han blev pensionär som 43:åring, men jag ska tvingas jobba. Så jävla orättvist! Nåja, jag kan acceptera tre rejäla fyllor i veckan och underhållsbehandling däremellan. Jag blir ju ålderspensionär snart nog, tanken på 65:årsdagen håller humöret uppe. Nu kallar systembolaget och jag släpper allt för detta viktiga uppdrag. Vi hörs!

MVH/Hasse

Roland har blivit med rollator, detta är alltså den Roland jag skakade loss med närhelst Pat Boone spelades på grammofonuppspelaren. Roland har blivit en gammal man, med både hjälpmedel för att förflytta sig och proteser där tänderna en gång satt. Tiden sätter sina spår, men i vissa mer än andra. Roland tillhör otvivelaktigt den första kategorin.

När det begav sig var Roland ofta stagad, men inte glömde han bort var korken fanns, han kunde sluta i tid och undvika homosex och annat jox som lätt händer när man är full. Idag sprätter han iväg mot systembolaget som aldrig förr, han har bara en metallgrunka i händerna, annars är allt som förr.

Roland är på intet sätt närig, han väljer snobbdricka framför Marinella och annat blask, han har en pension som den regimkritiker han är ska ha. Inte heller har hans törst efter livets goda minskat med åren, tvärtom.

Jag har laddat påsarna med punsch, öl och brännvin och påbörjar snart min promenad till min vän Roland. Han fyller snart åttio, så där finnes ingen tid att förspilla. Kompisar som Roland växer inte på trän, man får leta igenom undervegetationen ett bra tag, men då blir det å andra sidan en kärleksfull käftsmäll på haktippen om man inte passar sig.

Jag passar mig och jag älsk... gillar Roland. Dual cool, the white pair extraordinaire: Roland och jag.

MVH/Arg Motalabo

Sveriges fjuttiga marina styrkor för en katt och råtta-lek med minst en rysk miniubåt och det förstår väl alla att operationen är de svenske övermäktig? Främmande aktivitet pågår även i Bråviken utanför Norrköping.

Jag själv såg en mycket mystisk man under en av mina rökpauser. Hans beteende avslöjade honom mycket snart, det var en Spetznas-agent, därom råder inget tvivel.

Ryssen över på att attackera Muskö-basen, samtidigt som andra enheter invaderat Bråviken. Attacker utförda av dödskommandon övas det också på och jag är ett av de tilltänkta offren. Det var kanske en smula klantigt av Spetsnaz-agenten att avslöja sig på min gård, men mitt öga är tränat, jag har haft att göra med agenter förr.

Nu kommer jag att krypterat kontakta Interzone, så får vi se hur vi ska slå tillbaka. Att slänga Ivan tillbaka i havet är vårt mål, endast de praktiska detaljerna återstår. Så långt har alltså förfallet inom försvarsmakten gått att man får förlita sig på oss paramilitärer för att få jobbet gjort.

MVH/Herr X