Jag börjar bli till åren kommen och jag står fast vid mitt beslut att inte fortplanta mig, ett beslut jag tog när Olof Palme härjade som värst i svensk politik. Det beslutet togs i en sjuk värld och jag har inte för avsikt att ändra mig, då världen är ännu sjukare idag.

Jag har min fru, men jag vill då rakt inte ha en skvader till barn, då kvinnan i fråga är thailändsk. Hon har andra förtjänster än förmågan att föda barn, såsom ett gott handhavande med dammsugaren och en närmast magisk förmåga att få bort de besvärligaste fläckarna på mina kläder.

Jag är på inget sett en tungus, jag uppskattar de stunder frugan vistas i huset, men blir hon jobbig får hon vila sig i källaren. Att ha en snorig telning som kräver ständig bevakning och omhändertagande är uteslutet. Jag måste få dra mig tillbaka och släppa alla krav och måsten och detta när helst jag känner för det. Dessutom är jag ett unikum, ett eventuellt barn skulle bara bli en blek skugga av mig. Mitt eftermäle kommer att bli storslaget, vetskapen om det räcker för mig.

MVH/Arg Motalabo

Det blir att hälsa på Pelle Hörsel om ett par timmar. Han är mannen som under sina 23 år på företaget han jobbar på aldrig haft en endaste månad utan sjukskrivning. Jag pratade med honom förut och han hade varit hemma två dagar denna vecka på grund av en ömmande axel. Det roligaste är att han tycks tro på sina egna valser.

Jämfört med mig är han en måttlighetsdrickare, men ikväll ska han bli full, jag tar med mig alkohol till oss båda. Sist fick grannarna spader när vi lirade gamla godingar på youtube, jag räknar med något liknande idag. Vi träffas ju inte för att gagga över en kopp kaffe, vi ska festa.

MVH/Hasse

Heja Musse Pigg, du stålhårde kämpe.

Jag har nyligen återupptagit mitt musikspisande, detta efter flera år av tystnad, där jag icke spelade skivor och endast använde min radiomottagare till att ratta in Dagens eko. Nu har jag lyssnat mig igenom flera skivor och det spritter i mungiporna. Tvära kast, härliga kast.

En annan har varit Toy Dolls-fantast sedan tidigt åttiotal och därför blev dem mitt förstaval när skivspelaren laddades. Jag kan stolt proklamera att jag är i besittning av alla deras låtar, dock inte i alla inspelade versioner, men det duga gott även för en riktig konnässör som jag.

Jag fick aldrig tag i "The Toy Dolls EP", men det kan kvitta, jag har alla låtar från den på en så kallad CD. Tyvärr var Olga och kompani giriga, så de släppte en rad samlingsskivor med en eller flera rariteter på varje, så att man skulle tvingas köpa alla för att få samlingen komplett och jag var en av dumskallarna, men det var det fan värt.

Nu mullrar "Sod the neighbours" från mina "patinerade" högtalare och jag bara älskar det. Absurd ditties? Indeed...

Min gode vän Sven hade en feberhet relation med en kvinna så sent som på nittiotalet och nu vill han återigen känna på kärleken och vad den kan erbjuda. Helt naturligt ringde han mig, då jag är van vid alla sorters kvinnor och vet vilka fallgropar som finns i form av stora fötter, celluliter och ett näsvist beteende.

Sven vill inte prompt gifta sig med första bästa kvinna, han önskar främst leka rommen av sig, bola en smula utan förpliktelser. Nåja, fala damer finns det gott om, problemet är att hitta dem. När jag var ung var Statt platsen att gå till, där fanns det gott om slödder som gärna "gick hela vägen" efter några sliskiga drinkar. Sedan fanns det gatuprostitution i storstaden Norrköping, främst på Saltängsgatan.

Ge mig några timmar, sedan kan Sven tillåta sig att vara kräsen. Jag kommer att kunna erbjuda något vad han än söker, så stort är mitt kontaktnät. I gengäld önskar jag inget förutom en flaska prima punsch. Och en låda cigarrer. Och den där DVD-boxen med Moshe/Mauritz Stiller-filmer. Och kanske en detaljerad beskrivning av hans könsumgänge. Dina ensamma dagar är över, dyre Sven.

MVH/Sune Andersson

Nu är det snart dags att slå på TV:n, Sverige möter Ryssland i en fotbollstävling. Jag har nyss kommit hem från affären med sex ölkorvar och en påse chips (OLW 3X lök). Ronny är här och så även Bosse Rulltårta. Det blir tufft för Sverige, då vi har ett slätstruket lag, men en poäng kan det allt bli. Behöver jag nämna att rikligt med öl finnes?

Det kalla kriget mellan mig och psykiatrin har plötsligt blivit varmt, synnerligen varmt. Träffade läkarsvinet EK och hon satte in mig på Haldolinjektioner samtidigt som hon sänkte mitt Clozapine. Jag bad om en chans till, men detta praktarsel hade bestämt sig. Det var även prat om att ta ifrån mig min Oxascand, man behöver inte vara mer än en genomsnitts-mongoloid för att förstå att vården vill knäcka mig.

Jag har min kämpaglöd bibehållen, den kanske till och med är starkare nu än förut och detta ska psykiatrin bli varse. Jag har kämpat mot sossar invirade i röda trasor, jag tar nu kampen mot mentalskötare och annat patrask i bruna underkläder.

När jag blir utskriven blir polistransport till psyket det enda sättet för "vården" att få mig på plats och dra ned byxorna för ett hugg i rumpan. De lär tröttna och få slut på sekiner innan jag halar flaggan/byxan, det är ställt utom tvivel. Ge gärna mediciner, men ge dem till de sjuka, inte till högfungerande medborgare som mig.

MVH/X, frihetskämpe

Hej på dig. Äntligen har jag getts möjlighet att kontakta omvärlden. Jag har besök av en vän och lånar hans telefon för att skriva detta. Jag måste fatta mig kort, mentalskötarna får inte komma på mig. Maten är toppen och jag tar all medicin som bjuds utan att knorra, jag vill sova bort denna hemska inlåsning. Ska träffa läkare imorgon, då gäller det att spela sina kort rätt, så att man kommer ut någon gång. Jag vänjer mig aldrig vid att vara inlåst och övervakad. Nåja, jag är inte hotfull och har inga planer på att ta mitt liv, så snart måste de skriva ut mig. Sköt om er, alla ni som lever ett riktigt liv utanför psykiatrins murar.

MVH/Herr X