Jag tog mig ett välförtjänt bloss utanför psykiatrientrén i kuren där man ska röka. Då kom en mentalskötare fram till mig. Det visade sig vara ingen mindre än Anders, en veteran inom vården. Han jobbade nu på Vrinnevisjukhuset på en av avdelningarna där.

Vi pratade gamla minnen, bland annat om den där vinterdagen han la mig i spännbälte och om när jag la av en brakare i lunchrummet och fick skäll av en medpatient.

Anders är en sympatisk person och precis den typen av mentalskötare som är bäst, inte anabolakillar med isglass i armhålorna. Ha det fortsatt bra, Anders, så kanske vi råkar på varandra igen om jag blir inlagd.