Jag vill inte läsa mer om en gnällig persons försök att bli rökfri, det står mig upp i halsen. Det är gnäll och beklaganden, gnäll och beklaganden. Ska det aldrig ta slut?

Det är dags att börja fokusera på UFO-arbetet, en seriös forskning denna blogg står enad bakom, bloggen och alla dess skribenter. Jag finner det intressantare att läsa om hur många farkoster som landar på östgötsk mark än att läsa om hur många cigaretter en viss individ röker om dagen.

Nu skärper du till dig, jag nämner inte ditt namn, men jag vet vem du är. Glöm inte att jag kan degradera alla i föreningen, jag gör det mot vem som helst om jag måste. Nu höjer vi nivån på inläggen.

MVH/Vän av ordning

Skarpt läge, hur härda ut? Har tagit lite benso, blir snart lite till. Vill störta ut ur lägenheten och blossa, blossa, blossa! Fan ta satan om jag utvecklar ett bensoberoende, det ska vara minst lika svårt att bli kvitt som rökat. Kan man dö av abstinens? Det känns som att jag håller på att dö. Abstinensen blev snabbt mycket svår. Jag har tagit en timma i taget förut, nu blir det tio minuter i taget. Håll ut i tio minuter, pusta ut och försök med en tiominutersperiod till. Det är jag mot ciggen och jag SKA vinna. Tror jag. Möjligtvis. Hoppas jag. Eller? Mamma, hjälp!

Det är ingen hejd på framgångarna, av bara farten är jag nykter idag. Jag har inget sug efter alkohol, men sedan är jag ju ingen alkoholist, endast storkonsument. Jag har skrivit det förut och gör det igen: Att bli ren från alkohol är ingen större match. Då är det värre med ciggen, mycket värre.

Då har det gått drygt två timmar sedan förra inlägget och än har jag inte trillat dit. Men det är nära, så nära, att jag fjuttar på en tagg. Jag kämpar på, går det inte att vara utan cigg så går det inte. Snacka om att det kryper i kroppen. Tänk att ta ett rejält halsbloss och känna röken fylla lungorna, vilken känsla. Aaah...

Nu har jag tagit kampen mot abstinensen, har bara rökt två cigaretter idag, varav den senaste runt lunch. Nästan sju timmar utan ett bloss och det är stort. Men gissa om det går åt nikotintuggummin.

Abstinensen är långt ifrån outhärdlig, men visst känner jag oro och det liksom kryper i kroppen. På sätt och vis känns det häftigt, jag ger kroppen en omgång och ser hur länge jag står ut.

Något annat som är jobbigt är att jag hela tiden tänker på rökning, som nån jävla tvångstanke. Nåja, jag är endast i början på min resa mot ett rökfritt liv och hoppas komma hela vägen till resans slut. Med Guds hjälp och en näve nikotintuggummin kan det gå vägen.

Det har blvit en skön dag i hemmet, verkstaden fick vänta en dag. Nu läskar jag mig med lite öl och funderar på om det ska bli något jobb imorgon. Jag har ju rätt till fem dagars sjukfrånvaro utan läkarintyg och det kör jag på. Endast en dåre arbetar 40 timmar i veckan.

MVH/Hasse

Äntligen är man med i matchen, man har tagit det stora tekniksprånget. Jag talar naturligtvis om mobiltelefoner och en sådan har jag nu. Det är en modern skapelse av märket Nokia och med den kan jag nås överallt, eller ringa upp folk själv om jag nu skulle vilja det. Det är ingen kamera i den, men vem behöver det? Jag ska ju inte ragla omkring och fota hela dagarna, telefonen är ett hjälpmedel för att kunna bli nådd eller nå andra. Ring kansliet på Kråkstigen 4 eller på min fasta telefon för att få numret. Vi hörs i bruset.

Jag kämpar på mot mitt nikotinberoende. Har inte rökt på över fem timmar, så det går hyfsat. Det är lustigt, jag tycks alltid hitta på en ursäkt för att ta ett bloss till. Jag börjar nedtrappningen imorgon, jag röker bara upp detta paket, osv, osv. Sex cigg har det blivit och även om jag får ett återfall lär jag inte komma upp i ens tio stycken idag. Det är ju bra, ju. Vad duktig jag är, inte sant?