Frågan är om jag ska gå loss på ölen idag. Det är ju egentligen nyktra dagen idag, men det är jobbigt att vara helt utan starkt. Jag kan ju nöja mig med tre, fyra stycken, jag behöver ju inte råsupa. Jag väntar ett tag till och ser hur jag känner mig. Blir det väldigt jobbigt nappar jag åt mig en burk. Det blir alltså inget supande, bara smuttande. Vackert så.

Idag var det dags igen att sätta frugan i träning. Hennes stuss börjar bli oroväckande stor och jag har nu satt henne på strikt diet och daglig motion. Det blev 20 minuters promenad i trädgården för henne under mitt vakande öga. Sedan har jag dragit ned på hennes portioner mat, så numera får hon en deciliter ris istället för två till lunch. Bra för hennes kropp och bra för min plånbok.

Jag förväntar mig snara resultat, uteblir de utökar jag promenadstunden till en halvtimma. Jag vill inte vara gift med ett fläskberg, min kvinna ska vara smärt och i form. Maten kan jag inte dra ned på något mer, då hon redan äter minimalt efter senaste sänkningen.

En deciliter ris om dagen i kombination med motion borde göra susen. Funkar inte det vet jag inte vad jag ska göra. Jag är en kärleksfull make och behandlar min kvinna som ett ömtåligt porslinsföremål. Då får jag acceptera ett stort arsel och gropiga lår. Tyvärr.

Har idag umgåtts med sinnesslöa på Mötesplats Asken. Kände mig uttråkad och behövde skratta lite, så jag styrdes kosan dit. Jag blev inte besviken. Vilka lirare det finns, där var såsige mannen, Plankan, grälsjuka damen och herr Tjatter. Alla speciella på just sitt sätt och långt ifrån friska.

Jag njuter av att vara smartare än alla andra. Jag njuter av att vältra mig i andras olycka. Jag njuter av stunderna på Asken. De andra som besöker stället borde avlivas, det vore bäst för alla parter, fast lite skratt kan de ändå skänka en blaserad medborgare som jag, så låt dem leva, för all del. Storsint av mig, måste jag säga. På fredag blir det en vända till dit, skrattmuskeln ska ha sitt.

Vita Hästen har startat Allsvenskan i hockey riktigt dåligt, endast sex segrar på arton matcher och ikväll möter man ligatvåan AIK. Pestråttorna har ryckt till sig en 2-0-ledning tidigt i matchen och absolut inget talar för en vändning. Förra säsongen var man nykomlingar och levde högt på entusiasm, nu går inte det längre. Hästen får passa sig så man inte åker ur serien. Usch!

En äldre dam vid namn Sara har kontaktat UFO-Norrköping. Hon har problem med utomjordigar som invaderar hennes balkong. Ibland står en farkost parkerad där, ibland är det de små grå som håller rådslag på samma plats. Vi förstår tantens dilemma och rycker ut med full styrka.

Vi kommer att dokumentera det hela på bild och även spela in ljud, vi ska gå till botten med detta. Om utomjordingarna visar sig vara fientliga så kommer vi att strö salt på hela balkongen, ty salt är livsfarligt för en främmande grå varelse. Vi tar detta på största allvar och räknar med att vara på plats inom en timma. Håll ut, Sara

Tisdagen är dagen då jag festar till som vore det helg. Man kan behöva en ljuspunkt i arbetsveckan och den upplever jag nu. Har inte fått i mig så fasligt mycke dricka än, men lugn bara, jag arbetar på en riktig fylla.

Jag passade på att köpa sex Norrlands Giuld Dynamit på 7,0% och det gick på exakt en hundring. Naturligtvis dricker jag mer än så ikväll, jag köpte bara lite extra när jag ändå var på stan.

Nu dundrar jag vidare mot okända mål med promillehalten stigandes. Ha det bra nu, det ska jag ha.

MVH/Hasse

Äntligen har man då fått en riktig medicin, ett dunderpiller som heter duga. Jag talar naturligtvis om Stesolid. Det tog flera år av klagande på ångest innan jag fick den, men nu har jag den alltså på recept. Har precis vräkt i mig två tabletter och kommer snart att lägga mig på sängen, då de kan slå hårt. Jag har ju haft Stesolid förut, men bara som inlagd. Då var jag helnöjd med medicinen och jag ser ingen anledning till varför jag skulle bli missnöjd med den nu. Tack så mycket, farbror doktorn.

Klockan är runt kvart i nio och ännu har jag inte trillat dit. Om jag går och lägger mig vid midnatt innebär det att jag endast har tre timmar och en kvart att slå ihjäl. Det ska jag banne mig klara. Tanken på morgondagens härliga dryckesstund får mig att härda ut hitills i alla fall. Ty tisdagen är den dagen i arbetsveckan då jag kör hårdast. Men jag kollar klockan mest hela tiden och minuterna släpar sig fram. Hmmm... helt plötsligt känns bara en timma som en lång tid. Äh, jag tar en minut i taget och ser vad som händer. Applåd, någon?