Jag fick en röst i huvudet som sa att jag skulle gå till Vrinneviskogen. Sagt och gjort, efter en dryg haltimma var jag där. Väl på plats kikade jag upp i skyn efter ett UFO och jag blev inte besviken. Ett runt föremål svävade sakta ned mot marken och landade. En dörr öppnades och jag såg en grå varelse med enorma ögon komma mot mig.

"Vem där, vän eller fiende" skrek jag rätt ut. Vän, ekade det i mitt huvud. Jag blev så lycklig att jag trotsade mina rädslor och närmade mig varelsen. Jag fick telepatisk kontakt med "den grå" och blev så hänförd att jag glömde att fota.

Vi tittade på varandra i kanske ett par minuter, sedan vände varelsen på klacken och klev tillbaka in i farkosten. Den flög iväg rätt upp i luften och försvann från mitt synfält på ett par sekunder.

Kvar stod jag på skakiga ben utan ett enda bevis för min närkontakt. Men det säger jag er: Tvivla icke, ty sanningen finns där ute. Klatu verada niktu.

Idag är det inte vita dagen, så jag smackar på med öl. Köpte sex att lägga til de sju jag redan hade i kylen. Har bara fått i mig tre öl än så länge, me kvällen är ung, så tid för fylla finnes. Jag kör hårt fram till 23:00, sedan går jag och lägger mig. På så vis är jag inte påverkad när jag går till jobbet. Skål!