Nu har vi gått in i september, årets finaste månad. "Wah wabba habba singkalurs iftu". Att tala i tungor är modellen."Ne shrev rainesh okuto".

Jag välkomnar Palme-mördaren, jag öppnar famnen för Idi Amin. "O lollo haywesh". Partiet SOS har vind i seglen.

Jag har dåligt med pängar, men vill ändå känna ruset. Vad göra? Jo, sluta äta. Jag har inte ätit en smul på två dygn och tankar just nu i mig starköl. Det brukar slå rätt hårt i skallen, ett rejält rus på fastande mage. Jag kommer inte att gå utanför dörren idag, jag vill inte bli tagen av snuten. Jag håller mig hemma, där jag studsar mellan väggarna och dricker hur mycket jag vill. Vem vet, jag kanske går ned en smula i vikt nu när jag valt bort maten.

Klockan åtta börjar "Tunnelbanan", en serie där man får följa kaxiga vakter i Stockholms tunnelbana. En betydande del av serien visar hur de trakasserar folk som fått i sig ett glas för mycket och jag njuter när de gör motstånd. Jag har själv gedigen erfarenhet av att bli omhändertagen, så det är skönt att njuta av spektaklet från favoritsoffan.