Krigarna från den karga ön Island ställdes mot Österrike (i EM-fotbollen), landet som gav oss Jörg Haider, Gottfried Küssel och Elfriede Jelinek. Det blev en förlust mot alplandet, men man föll med flaggan i topp. Islands spelare hade så charmiga namn, -dottir till höger och vänster. Det är annat än Muhammed, Goldstein och Abdullah. Denna västliga utpost har för evigt mina sympatier, då mångkulturen bara är i initieringsfasen där. Den smutsbruna sörjan som väller in likt avloppsvatten i övriga Europa har ännu inte översköjlt Island. Jag jobbar på min koordination, jag vill göra segergesten "Vulkanen" nästa gång landet braverar i fotbollstäflingar. Än lever vikingaättlingarna.

Jag har inte direkt hängt med, men hemliga uppgifter har läckt utomlands från Transportstyrelsen. Det har orsakat stort rabalder och diverse politikersvin har upplåtits plats på bästa sändningstid att rapa upp sina åsikter.

Jag bryr mig inte så värst mycket, Sverige som nation är förlorat och vill någon invadera oss, så varsågod. Vi lever redan i en diktatur, det kan inte bli mycket värre.

Igår såg jag Jimmie Håkansson i Aktuellt och han ville klämma åt politikerna. More power to you, men det är bara ett tjuvnyp på sossarna, ett sätt att ge igen efter att ha sidsteppats i politiken. Sedan klev Anna Kinberg Battra in på scenen. Jösses, vad ful hon är! Inte hade hon något vettigt att säga heller, men vad annat är att vänta från en skolad kapitalist?

Alla vill att yxan ska gå, men ingen vill hålla i skaftet. Eller? Jag nackar gärna politikerskitarna, det har jag inget problem med. Mormor och morfar var bönder och ibland slaktade de grisar, det är samma sak som att avliva kräken i riksdagen. Landsförräderi, vilket alla svin i riksdagen gjort sig skyldiga till, ska straffas med döden.

Snart är denna affär över, det grymtas (som grisar gör) en tid och statsråd blir ersatta. Tjoho, vilket fint och öppet land vi lever i. Visst! Förtrycket fortsätter, bara med andra namn bakom titlarna.

Jag hoppas att Sverige går under, vårt folk behöver renas från de fördärvliga globalister som styr oss. Samhällskollaps och inbördeskrig, det är vägen framåt. Majoriteten av svenskarna är lealösa får och har inget existensberättigande. Yxan måste regelbundet färgas röd av blod, annars är den endast ännu ett värdelöst verktyg som rostar på hyllan.

Jag njuter när politikerna kacklar sinnsemellan, jag går igång på gräl. I DDR-kopian Sverige har vi olika partier, men alla jobbar för samma sak: Utrotning av det folk som i generationer befolkat vår lilla plats på jorden.

Jag missade senaste avsnittet av "Pang i bygget" ikväll, men en titt på Pravda, eller var det Aktuellt, är ett fint substitut. Jag önskar fler skandaler, jag vill skynda på undergången. Där fanns en gång ett nordiskt folk...

MVH/Werner von Oben

Hej på er, här lever man livets glada dagar. Har precis komit hem efter först några grogg hemma hos Ronny och sedan starköl på puben God vän. Fan, vad schysst ägaren är, han lät mig dricka två öl på kredit, ska förbi med stålarna imorgon. Jag satt mest på uteserveringen, då jag gärna vill ta ett bloss till ölen. Fast den är omgjord och har blivit smalare, stolarna står sida vid sida med ryggen mot väggen. Ronny förlorade några hundra på spelmaskinerna och blev sne, jag lägger allt på drickat. Imorgon ska jag bara vara hemma, det blir några öl framför TV:n, men redan på fredag blir det en sväng till puben igen. Det gäller att få ut max av semestern.

Hej med er, önskar Hasse

Jag träffade av hemlig anledning en kurdisk kvinna igår. Jag har inget till övers för detta folk, en samling förlorare som ej ens har eller haft makten att skaffa sig ett eget land. Dock är jag heterosexuell och damen hade skapliga bröst och en acceptabel röv.

Vi gick hem till henne och pussades, det kändes spännande. Jag ville ta ett grabbatag om hennes tuttar, men lyckades avhålla mig, jag ville inte ha en släkt med mord i blick och machete i hand efter mig.

Vi utbytte telefonnummer och kanske får jag åter en chans att bli romantisk med henne. Jag må vara en slav under mina lustar, men kvar brinner en outsläcklig låga att göra det som krävs för mitt folks överlevnad.

En natt med utbytande av kroppsvätskor med en främling må vara illa, men inte nog för att brännmärka mig som en förrädare. Även solen har sina fläckar, som man brukar säga. Ich bereue nichts.

Min kompis Plankan förnekar sig aldrig, han vill alltid klämma mig på pängar. Han är konstant pank och blåser allt på de nedrans Jack Vegas-maskinerna. Han har en mindre skuld till en man och var tills häromdagen angelägen att betala den, detta genom att vittja min plånbok.

Jag ville vara shysst och sa att han kunde få låna en femtiolapp på fredag, han må vara jobbig med sitt ständiga tiggande, men han är trots allt en vän. Dock ringde han mig redan på tisdagen och ville ha sedeln illa kvickt. Ojdå, inte fan går slanten till hans skuld, han kommer att spela bort struntsumman på krogen.

Plankan lever på stor fot, han köper rökverk och folköl utan en tanke på sitt negativa kontantflöde. Han har ju till och med förvaltare, men det har inte hjälpt. Dessutom lånar han pängar av skumma jugoslaver och de kan han inte förvänta sig medlidande från, de behöver alla sekiner till sina ljusskygga verksamheter.

Jag börjar förlora tålamodet med min vän, han kan leva i sin självvalda misär och käka en burk prima Whiskas till lunch. Jag tror bestämt att jag säger nej till hans fula försök att klå mig på kontanter i fortsättningen. Han får gå till socialen och gråta ut, jag lindar gummisnodden hårt om min börs. Klipp dig och skaffa dig ett jobb, jävla lodis.

På onsdag väntar främmande, då kommer Nils-Erik med liten fru hem till mig. Min fruga ska laga torskfilé och potatis och jag förväntar mig ett bra resultat, då Nils-Erik ej kan bjudas på vilka skulor som helst.

Efter maten ska vi spisa musik på min trogna vevgrammofon och röka Bellman-cigariller. Tror bestämt att jag öppnar en dyr flaska whisky (The Dundee), då det lossar tungan en smula.

Det har blivit dags att styra upp UFO:arbetet, att åter visa vem som bestämmer. Inga stora framsteg har gjorts på en tid och det är inget annat än en skandal, då långväga besök fortsätter i oförminskad takt, det är ren lathet att dessa ej har dokumenterats.

Jag börjar bli till åren kommen, men tyvärr ser jag ingen naturlig efterträdare. Den genomsnittlige aktivisten bär keps, tuggar tuggummi och bär jeansbyxor till och med på söndagar. Hur lågt kan man sjunka?

Reptilianer skulle kunna klafsa omkring i centrala Motala utan reaktion från den dumma massan. Sirianer skulle kunna likvidera landets elit (läs: UFO-Sverige) utan ens ett höjt ögonbryn. Det är dags att räta på ryggen och ta kampen och detta utan minsta tvekan.

Jag är säker på att Nils-Erik och jag kommer att styra upp arbetet, jag tvivlar inte en sekund på vår organisatoriska förmåga. Vi har med små medel åstakommit storartade resultat förr om åren och än håller vi krutet torrt. Minns bara mina två insändare i herrtidningen Se, de skakade om samhället i dess grundvalar. Nu skriver vi 2017 och än lever det gamla gardet. Med fast hand ska vi styra in ungdomen på rätt väg, under vår ledning skall motståndet blomma, ingen ånger, inga samvetskval. Med UFO:frågan högst upp på agendan ska vi rensa ut hela jädra riksdagen. Det är dags för upplysta medborgare att sätta dagordningen, inte tvålfagra politikersvin. Klatu verada niktu.

MVH/Vän av ordning

Har lite problem med osynliga män som pratar med mig, de kommenterar och befaller. Jag var till apoteket idag och hämtade ut medicin, vilket jag gör varannan vecka och såg mina övereblivna och orörda medicinpåsar på köksbordet när jag kom hem. Jag har slarvat rejält med mina piller.

Fast jag klarar mig, det brukar jag göra. Jag tror inte det blir så mycket värre, lite röster och viss paranoia kan jag ta. Och inte fan tänker jag kontakta psykiatrin, inte ens min välvilligt inställda kontaktperson på psykossektionen. Man blir inlåst ett tag och till vilken nytta? Sedan plågas man av att inte få röka som man vill, man får endast gå ut till rökplatsen med personal efter måltider, det blir ju bara runt fyra bloss om dan!

Sist jag blev inlagd, i februari, gick jag till snuten på fyllan och erkände Palmemordet. En sådan fadäs kommer inte att upprepas. Sommaren är här och med den en ofantlig törst efter frostiga öl. Inte är hasande i korridoren på avdelning 24 ett alternativ. Jag tar sikte på närmaste uteservering och dricker bort mina symptom.

MVH/Herr X

Jag kucklar av skratt, detta mer än ett dygn efter att jag först drog på smilbanden. Det var en kvinna med spädbarn som tog en taxi från (jag tror) Stockholm med Universitetssjukhuset i Linköping som mål. Det visste nyheterna att berätta.

Chauffören drog på och ska ha kryssat fram i ca 160 kilometer i timman, samtidigt som han pratade i den mobila telefonapparaten. Som om detta inte var nog var barnstolen illa fastsatt, den gungade fram och tillbaka med rattrörelserna.

Kvinnan blev naturligtvis skärrad och ville bli avsläppt, men herr chaufför lyssnade inte på det örat. Minns inte hur det hela slutade, men damen fick i alla fall kontakt med chaufförens arbetsgivare och de slätade över det hela, men lyckades klämma ur sig att det inte var "förenligt med deras policy".

Som alla vet är taxibranschen etniskt rensad. Svenskar har jagats bort och ersatts med främlingar. Oddsen är låga att det var en tvättäkta muhammedan som rattade karetan, han gjorde i Sverige som hemma i Beirut: Tuta och gasa.

Kikar man på statistik över antalet omkomna i trafiken är trenden tydlig. I exotiska länder dör folk som flugor på kostigarna. Sverige har i alla fall tillfälligt vänt trenden, men detta kommer snart att ändra sig, då främlingar tränger undan ursprungsbefolkningen på område efter område. Våra vägar är ingen fredad zon.

Jag åker sällan taxi, jag har starka ben och skapligt flås, men skulle jag göra det är det jag som ber om en svensk chaufför. Gissar att jag blir utan skjuts, men jag får i alla fall ett garv.

Skithögarna till politiker svamlar om att det finns arbeten som svenskar inte vill ha och att våra "kära" rasfrämlingar då förbarmar sig över oss och jobbar sig svettiga för minimilön. Blaj från början till slut och ett hån mot landets ursprungsbefolkning.

Att sätta sig i en taxi idag kan bli en storartad upplevelse. Rån, våltäkt eller ritualmord. Vem fan vill åka kommunalt när man kan få en dos mångkultur på tu man hand i en inrökt droska?

MVH/Wolfram Tungsten