På grund av förgiftat dricksvatten, en slug socialdemokratisk handling, kan jag inte längre hantera ett motorfordon. Min finmotorik är inte längre vad den var och jag inser att jag ej längre kan susa fram på autostradan som jag gjorde i min krafts dagar.

Därför har jag beslutat att lägga ut min ögonsten till försäljning, det är en välvårdad Datsun Sunny med inte mindre än 45 vilda hästkrafter. Jag har kört den på ett sätt som skulle få självaste Stirling Moss att bli grön av avund och har varit noga med underhållet. Den är i toppskick.

Jag kräver minst 15 000 kronor för bilen, anbud under det kommer att ignoreras. Du får inte bara en potent bil med sportiga tendenser, du får bilen sveriges elit suttit i. Många är de kamrater som suttit i passagerarsätet, jag nämner inga namn, men det rör sig bland annat om höjdare inom UFO-Sverige. Tror det eller ej (jag gör ett undantag och nämner en kämpe vid hans välkända smeknamn), självaste Pollenkungen njöt av en komfortabel resa bredvid mig under det glada sextiotalet.

Min fina Datsun må ha några år på nacken, men den har likt mig åldrats med värdighet. Ta chansen och köp inte bara en bil, utan även ett stycke svensk motorhistoria. Den gör sig lika bra inne i storstaden Motalas myller som på Anderstorp. Brum, brum!

MVH/Sune Andersson

Idag är det 41 år sedan Joachim Peiper fegt mördades av franska kommunister, han misshandlades svårt och brändes sedan ihjäl av de fega fähundarna. Herr Peiper var en förstklassig soldat som tappert försvarade Europa mot horder av främmande soldater.

Strax efter kriget ställdes Peiper inför rätta och dömdes till döden på oklara grunder. Han undslapp dock det ultimata straffet, det blev "bara" tretton år i koncentrationsläger för honom.

Han berövades sin ålderdom, det såg kriminella fransoser till, men finns där ett Valhall slår jag vad om att han sveper en bastant bägare mjöd, rak i ryggen som en eldgaffel. Ett föredömme på jorden, ett föredömme i livet efter detta.

Igår drack jag mina första öl på flera dagar. Blev bara lite påverkad. Jag var väl inte helt kry, var ju sängliggande i flera dagar innan tisdagen, så jag tog det rätt lugnt. Idag planerar jag dock att bli rejält berusad och jag är redan på god väg. Jag tror jag fått i mig fyra öl och en hel kväll och natt återstår av dagen. Jag kommer inte att lämna lägenheten, jag har haft otur med snuten på senare tid och blivit skjutsad till beroendemottagningen. Dit vill jag inte igen. Hemma kan jag dricka så att jag bajsar på mig, hemma kan jag studsa mellan väggarna utan att någon stör sig på det. Visst är det trevligt att sitta på en parkbänk med en byxvarm öl och gagga med a-lagarna, men då får man ha koll på promillehalten. I min egen lägenhet är jag kung, jag kan supa tills jag blir medvetslös.

MVH/Hasse Promille

Nästa månad ska det anordnas ett världsmästerskap i friidrott. Det ska springas, det ska kastas, det ska hoppas. Jag antar att jag kommer att slötitta, men engagerar mig inte nämnvärt. Dock såg jag täflande på TV förut och Sverige representerades av två huldror, den ena sprang och den andra hoppade stav. Jag hoppas få se dem i London där mästerskapet kommer att hållas.

Jag tycker det är orättvist att ställa vita människor mot svarta, att låta dem tävla på lika villkor sida vid sida. Den svarta varianten av människa är starkare, explosivare och uthålligare än den vita. Titta bara på t ex 100-metersgrenen, där afrikaner (om än med amerikanska pass) dominerar fullständigt, eller de lite längre loppen där finlemmade kenyaner sopar banan med övriga deltagare.

Den vita människan lämpar sig bättre för att leda och planera. Visst, vi är inte främmande för kroppsarbete, men kan inte mäta oss med Moses Zwangewis tjurrusande på kolstybben. Jag imponeras av atleter som Carl Lewis, Ben "Stanozolol" Johnson och australnegern Cathy Freeman. Inte ens om svenska idrottare petar i sig ens hälften av de hormoner Ricky Bruch gjorde på sin tid har de en chans mot de afrikanska idrottarna.

Min hemstad lyckades i alla fall producera en OS-guldmedaljör och det var såklart "Topsy". En nordisk uppstickare bland alla svarta ansikten. Idag sätter Sverige stort hopp till negrinnor som Angelica Bengtsson och Khaddi Sagnia och det kanske är vägen att gå. Mindre hemvävt, allt är tillåtet i kärlek och idrott.

Äh, låt afrikanerna ta hem rubbet, då kan de få något att glädjas åt. Det kan de behöva då de har det tunnsått med Nobelpris. Råstyrka går hem vid ekvatorn, i höga nord krävs helt andra färdigheter. Citius, altius, fortius.

MVH/Werner von Oben

Det finns tre "utsatta" områden i min stad, Hageby, Navestad och Klockaretorpet. Navestad har alltid varit ökänt sedan det byggdes sent sextiotal. Det blev hem för främst arbetslösa och låginkomsttagare. Hageby ligger nästgårds och där växte jag upp. Även denna stadsdel hade sina bekymmer, men jag råkade aldrig ut för några tråkigheter. I höghuset jag bodde i fanns många barn att leka med, på baksidan fanns (finns) ett fint grönområde där vi brukade sparka boll. En arbetareklasstadsdel, men absolut ingen förhärskande misär, vilket området plågas av idag. Klockaretorpet blir jag inte klok på, den stadsdelen domineras av radhus, endast i centrum finns hyreskaserner. Lik förbannat har området förslummats de senaste åren.

Idag är ursprungsbefolkningen bortjagad och ersatt med våra nya herrar. Sketen svenska kommer man inte långt med, det ska vara farsi, arabiska eller kanske somaliska. Herr och fru Svensson fick skyndsamt packa kappsäcken när mångkulturen bultade på dörren. There goes the neighborhood.

Landsförrädarna i kommunfullmäktige har gjort tafatta försök att snygga till fasaden, bland annat genomfördes en omfattande ombyggnad av Navestad och Hagebyskolan, där jag spenderade hela min grundskoletid, bytte namn till Söderporten. Det är till att vara handlingskraftiga.

De tre "utsatta" stadsdelarna är förlorade, att slänga ut en endaste krona på att försöka ändra på det är bortkastat. Invasionen av Norrköping började i de södra delarna och äter sig skoningslöst vidare likt en aggressiv form av cancer. I kommunhuset svamlar dårarna under ledning av missfostret och sossekoryfén Stjernkvist om alla människors lika värde, medans de själva bor på tryggt avstånd från skiten. Nåja, snart knackar nog en jihadist på ytterdörren även i de finare kvarteren och ber om "respekt, mannen".

Min rörelsefrihet i min egen hemstad är kraftigt beskuren och värre kommer det att bli. Raketforskare från Afrika och hjärnkirurger från Asien dominerar stadsbilden, jag behöver inte ens ta en ryckig spårvagnsresa till tidigare nämnda stadsdelar för att få min dos mångkultur. Den lever och frodas överallt.

Du sköna nya värld? Ja, om man tokrunkar till idolbilden av Karl Marx kanske. Jalla, jalla, Sverige åt alla!

Författat av SFKO

Jag har legat på sängen sedan i fredags, har inte haft ork att vara uppe. Är inte snorig, men har världens diarréer. Feber vet jag inte om jag haft, då jag ej har någon termometer. Nu börjar jag så smått att kvickna till, det blir långsamt bättre. Detta innebär att jag ej har druckit någon alkohol och det är ju bra. Kan inte påstå att jag är så värst sugen på en fylla, tror jag väntar en eller två dagar med det. Det har heller inte blivit många cigaretter rökta, jag har verkligen sparat pengar på att ligga nedbäddad. Det är väldigt sällan jag blir sjuk, men nu blev jag det. Typiskt att det skulle sammanfalla med semesterstarten.

Nu är jag hemma efter ett besök på en pub med inriktning på sport. Fick se en rätt dålig match, men det blev vinst för Snoka, alltid något. Nu väntar jag på lottningen till nästa kvalomgång i spelet ute i Europa. Det vimlar av knaslag jag knappt hört talas om, så man kanske ska hoppas på ett sådant. Full är jag då rakt inte, man ska inte göda giriga pubägare mer än nöden kräver. Måste väl snart lägga mig, men ett par slurkar whisky tar jag till mitt favoritlags ära, det hinner jag med. En blå blaffa till stjärna på bröstet ska det va'.

Det blir att gå till puben för att se IFK Norrköping ta sig vidare i kvalet till Europa League. Puben jag går till är svenskägd, så jag kan med gott samvete spendera några hundringar på dryck där. Jag måste gå på lokal, för matchen visas endast på en betalkanal. AIK går minsann bra att visa på vanlig kanal, men de kommer ju från världens metropol Tokholm. Matchen ikväll är en ren formalitet, men närhelst Snoka spelar vill jag titta på. Jag tror nog man mäktar med ett mål eller två och då är kampen avgjord. Heja, heja!