Tro't eller ej, men min ständigt panka vän Plankan föreslog att vi ska se Sleppner möta ett linköpingslag i division åtta på tisdag. Honom har jag inte varit på fotboll med på flera år, då han hellre spelar bort pensionen, eller köper sin förbannade folköl för de sista slantarna. Om han tror sig kunna vigga till sig entrébiljettkostnaden av mig misstar han sig å det grövsta. Vi får väl se hur det blir med besöket på Parken.

Jag har inget emot Sleppner, det är på tiden att de får stöd av andra än de röda lössen (under ledning av landsförrädaren Stjernkvist), jag ser gärna att de avancerar i seriesystemet. Fast spelare som Tore Keller och Nil Sliedholm växer inte direkt på trän, startelvan är för mig helt obekant.

Jag fattar posto på den mäktiga VM-läktaren med en sladdrig korv i våfflan, redo att skrika mig hes över minsta sne'spark. Trots allt var Sleppner först i staden att vinna SM-guld, en sådan bedrift är värd att minnas även i denna sjuka, nya tid. Vi kanske ses där, Plankan.

Hullo, Calum here. For some reason I just can't stop thinking about mr Justin Fashanu, who defiled Hearts back in the days. Get your cock out for the boys, shitstabber! Over and out.

Jag har haft kontakt med min vän Calum på Facebook. Han ska gå på fotboll imorrn och har förberett sig väl. Matchtröjan är nytvättad och ligger redo på nattduksbordet och i hans kylskåp ligger en hop ölburkar inknölade, hans nödvändiga färdkost under matchdagen. Vad kan gå fel?

Jag blir dock inte klok på hans falangs smeknamn, "Jambos". Så vitt jag vet är det swahili och grymtas fram som en hälsningsfras på en kontinent långt, långt bort. Ja, ja.

Utan att vara speciellt insatt vet till och med jag att de syltfärgade möter IRA:s förfäktare Celtic på lördag, en synnerligen motbjudande förening. Simpel potatispest fick indolenta irländare att överge sitt land, många lyckades likt råttor kravla sig ombord första bästa skorv västerut över Atlanten, men de lataste av de lata mäktade bara med en kort tripp österut, till hålan Glasgow, en gudsförgäten svulst på det brittiska öriket.

Skabb sprider sig lätt, katolicism sprider sig utan tvekan minst lika lätt. Stora delar av skottlands största stad är idag i papisternas grepp, en bister sanning. Man ämnar ta över hela landsändan och försitter ingen chans, sin annars lata natur till trots. Spjutspetsen i sportens värld är tidigare nämnda Celtic. Bisarra ritualer i kloster och kyrka lockar vissa delar av den svagsinta befolkningen, har man ett fotfäste även där folk önskar förströelse ökar chansen till hjärntvätt mångfalt. Detta vet skithögarna från Parkhead att utnyttja.

Nåja, nu svävar jag ut. Jag kanske tillskriver morgondagens drabbning mer betydelse än den förtjänar. Calum är dokumenterat törstig och hans fallenhet för offentlig fylla och primalskrik i grupp bör ingen tvivla på eller underskatta. Jag önskar en bredsida i plytet på den religiösa fienden, vår vän tvärs över Nordsjön nöjer sig måhända med en bredsida rakt i nätet bakom Celtics sista utpost. Vi blir båda glada över en vinst för de vinröda, men kanske av olika skäl. No surrender to the IRA? Imorgon tas kampen på "Bogheads" gulnade gräsmatta, imorgon må Ian Paisley's proselyter plocka upp stafettpinnen på den politiska arenan.

Jag tog mig en promenad till min vän för en stunds samvaro och några öl. Han hade några cider och jag en minimal ranson bira. Jag har lite dålig erfarenhet av snuten, så jag väntade med ruset tills jag kom hem. Vill inte bojas och hamna i det galonklädda baksätet på en grisbil igen. Eftersom jag var näst intill nykter tröttnade jag snart på sällskapet, så jag tackade för mig och gick hem på stadiga ben. Nu har jag åtgärdat problemet, jag har fått i mig en skaplig mängd burkar. Det är ju fan att man inte ska kunna beträda stadens gator berusad utan att bli grisens slagpåse.

Jag ska investera mina sekiner i en av det moderna hushållets mest nödvändiga attiraljer, nämligen en dammsugningsmaskin. Den drivs genom en sladd som kopplas in i ett uttag i väggen och den minimala kostnaden det medför hamnar på den elektriska räkningen, ett nödvändigt ont för den moderna medborgaren.

Fabrikatet är Electrolux, en tillverkare som borgar för god kvalitet och hållfasthet och jag räknar med att den skall göra ett fullgott arbete att medelst vakum suga upp även de allra minsta barkbrödssmulorna.

De dagar jag snubblat på det svårfångade jox som ivrigt täcker jordgolvet i finrummet är snart förbi. Vem ids greppa sopborsten när man utan ansträngning kan bli kvitt allt oönskat spill genom det tjugoförsta århundradets senaste innovation?

Hade gammelmormor kunnat se mig idag hade hon måhända brännmärkt mig som charlatan, men jag är inte främmande för att ta del av den moderna teknik som erbjuds nutidsgenerationen. Jag har njutit av trådlös envägskommunikation (radio, som vissa kallar det) och annat häpnadsväckande i åratal, jag är den första att omfamna den nya tekniken. Inget är mig främmande, vem vet, i framtiden kanske vi till och med skickar en människa till månen.

Den elektriska kraft vi numera tämjt erbjuder fler möjligheter än att bara städa statarbostaden, den kan potentiellt användas till att göra en mängd olika saker, endast fantasin sätter gränserna. Kanske uppfinner något geni i framtiden en latrin som tömmer sig själv, man bajsar och trycker på en knapp, så är avfallet borta. Kanske kan man inom en snar framtid belysa en hel bostad med elektrifierade ljuskällor. Vem vet var det slutar?

Jag befinner mig i teknikens framkant, jag tar gärna del av det senaste, hur galet det än verkar för mina samtida medborgare som ännu inte dragit nytta av ångmaskinens förträfflighet, eller andra revloutionerande vidunder. En biffig dammråtta är för mig ingen match längre, den hamnar snart i innanmätet på min senaste nymodighet. Elektriskt ska det va'!

I veckan har de homosexuellas årliga höjdpunkt dragit igång, det är diverse promiskuösa aktiviteter i Stockholm med en parad som avslutning.

Jag har väl mina åsikter om bögar, så är det, men faktiskt störs jag inte av deras analknullande och fittslickande, men måste de tvinga på oss heterosexuella sina böjelser och framhäva det som norm?

En av mina vänner är bög, han är hårdhomo, det ska vara tjocka och håriga karlar. Jag själv är både stormagad och hårig, men han har flera gånger sagt att han inte tänder på mig. Kan inte annat än känna mig en smula förolämpad, hur konstigt det än kan låta.

Rättrådiga homosexuella har vandrat på vår jord tidigare, två exempel i relativ nutid är Michael Kühnen och flintisen Nicky Crane. Jag fördömer ingen per automatik bara för att de har fallenhet för arslet och dess trånga mittpunkt.

Paradera på för all del, men sköt ert sexliv snyggt, man behöver inte gå omkring med vrålstånd inför allmänhetens beskådande. Män har väl i alla tider bestigit män och kvinnor alltid tagit ett grabbatag om kittlaren på andra kvinnor, men inte fan har man tidigare haft behovet att offentliggöra akitiviterna i sängkammaren, att basunera ut varenda juck och runk.

Jag må finna homosex mig främmande, men de med begär efter samkönat sex finns mitt ibland oss och det är helt okej med mig. Jag önskar endast diskretion, det som händer i sovrummet stannar i sovrummet.

Jag och kompisen var en sväng till puben, han skulle spela bort några hundringar (som han lånat ihop) och jag mina ynka pantpengar. Jag hade bara fått i mig två öl hemma när jag anlände till utestället och jag bytte några ord med min vän Plankan vid spelmaskinerna. Jag blev direkt tilltalad av en främling, någon sorts arab (förmodligen ingen muslim, då han drack öl) och efter en kort stund förstod jag att han irriterade sig på att jag pratade. Då jag har erfarenhet av hans sort sedan tidigare och det faktum att han var rätt storvuxen, höll jag käft, vad skulle jag göra, jag är ju ingen Bruce Lee direkt. Folk från hans geografiska område har dokumenterat dålig impulskontroll och tar mer än gärna till våld för struntsaker.

Skithögen la i rätt mycket pengar i maskinen och bultade på den när spelet gick honom emot. Typiskt neandethalbeteende. Efter en stund gick han på toaletten och var borta rätt länge, han kanske tillfredsställde sin förmodat omskurna penis. Under tiden han var borta loggades han ut från spelautomaten och ett kvitto kom ut. Han återvände och fick ett utbrott för denna struntsak. Han vände sig direkt mot mig och min vän och gormade och levde om. Kompisen försökte på ett civiliserat vis förklara för honom att vi inte rört "hans" spelmaskin, men på det örat lyssnade inte främlingen, han fortsatte sin tirad och var mer än lovligt hotfull. Jag trodde ett tag att det skulle sluta med en rasistattack, där jag hänsynslöst dunkat mitt ansikte mot hans hårig knogar, men efter ett tag lockade chansen till storkovan mer än att klå upp två svennefjollar.

Min kompis och jag fick rätt snart slut på pängar, så vi satte oss på uteserveringen och tog oss varsitt bloss i godan ro. Jag tänkte inte mer på den aggressiva främlingen, men plötsligt stod han där framför oss och rapade upp hotelser på sin finaste rinkebysvenska. Jag uppfattade inte allt, han måste ha skolkat under sin SFI:utbildning, men vissa ord förstod jag. "Knolla", "mörda" och "klippa tongan av".

Att argumentera med en agiterad arab är nog inte det smartaste, jag valde att försöka ignorera honom. Kalla mig gärna feg, men jag tar inte till våld i första taget, jag är ju nordbo, svensk och östgöte, för tjyven. I vår del av världen löser man konflikter med sansad diskussion, inte besinningslöst våld, vilket är kutym i Långtbortistan.

Efter en stund fick länken mellan nutidsmänniskan och schimpansen slut på luft, han hötte med pekfingret och sa något i stil med "nästa gong". Chansen att spela bort det saftiga socialbidraget lockade väl mer än att bulta på två finlemmade svennebögar.

Tyvärr såg Palme till att öppna flodluckorna, det går inte längre att undvika de eldiga bosättarna. Jag får väl stryka kring husväggarna som det jagade villebråd jag numera är närhelst jag har fräckheten att visa mig ute på de gator som numera tillhör den nya eliten. En endaste felriktad blick kan visa sig vara en fruktansvärd brist på respekt, som omedelbart måste straffas med en "koola på pannan" med första bästa jugoslaviska pistol.

Allas lika värde? Skulle inte tro det, det har jag fått lära mig ikväll om inte förr. Som tur är är svensken snart utraderad, vänta bara några generationer. Tänk att vi en gång levt ut den rasistiska drömmen om ett etniskt homogent samhälle. Nä, allt blir mycket bättre efter det accelererande folkutbytet. Jalla, jalla, Sverige åt alla (förutom kuriositeten svensken)!

MVH/Pelle Jönsson

Det blir inga tabletter inatt, jag klarar mig utan dem. Jag har merparten på morgonen, vilket är ovanligt då den antipsykotiska medicin jag tar är tröttande. Jag har på eget bevåg medicinerat om kvällen, det är bäst så, oavsett vad läkarklantarna beslutat över mitt huvud.

Jag har saker att göra under onsdagen, jag vill inte sova bort ännu en dag. "Take these pills and shove it"!

Jag skiter i om mitt koncentrationsblodprov visar låga nivåer, vad fan ska psykskithögarna göra? Jag blev en gång när jag hade höga nivåer aktiv substans i blodet beskylld för att ha dragit i mig en näve piller för att vara på den säkra sidan vid tiden för provtagningen. Jösses! Klantarna på psykossektionen kan ta sig någonstans, jag slänger mina tabletter i soporna och de kan på sin höjd skälla lite på mig.

Jag är svårbehandlad, jag svarar dåligt på de flesta mediciner. Därför fick jag giftet Clozapine, då Zyprexa, Risperdal och allt vad de heter ej bet på mig. Men vet ni vad? Jag motsätter mig förgiftning, jag kastar endast i mig joxet sporadiskt och lever ett fullgott liv ändå.

Jag har ansetts som farlig och därför tvångsvårdats, flera gånger på PIVA som avdelningen kallas. Där hamnar "gräddan" av stadens fnoskiga, där övervakas man dygnet runt. Jag tror det finns plats för endast sju glada laxar där och i sällskap av de knasigaste av de knasiga har jag tvingats vandra fram och tillbaka i korridoren och tigga om benso för att bli skönt trött och sova bort tiden som högriskfånge.

Antipsykotisk medicin fördunklar mitt sinne och gör mig till ett dreglande kolli. Det är dagens sanning, den vanligaste biverkningen är ökad salivering, så jag får sova med en rejäl handduk på kudden. Som omedicinerad är jag en fritt tänkande medborgare med potential att störta regimen på studs, med Clozapine i blodomloppet skiter jag i allt och fattar posto i slafen utan att ens lägga två strån i kors.

Tro fan att jag hoppar över medicinen idag (officiellt igår, tiden går fort), jag har ingen lust att konstant vara sederad, vilket är smidigt för den förbannade läkarkåren. Jag var fruktad på avdelningen (inte bland mina medpatienter, då de hela tiden ville spela Fia med knuff), jag sa vad jag tyckte och tänkte och jag skrädde inte orden.

Jag ser fram emot en vardag med hjärnan i gott skick, jag kommer att leva livet fullt ut. Så länge jag inte yxmördar någon tror jag bestämt att grisen (snuten som vissa kallar dem) lämnar mig ifred. Jag gör som när den chilenske kommunisten, tillika högsta hönset på psykiatrin, beordrade mig att dagligen komma dit för tvångsmedicinering: jag struntar i det.

Ta er i baken, debiler i vitt! Jag seponerar skiten, som det heter på läkarspråk. Det enda som i fortsättningen glider ned i min hals är färdigrätter och starköl. Tabletter är till för de sjuka, inte för att kemiskt lobotomera regimkritiker.

MVH/Herr X