Isidor i sin betongkloss till polishus har vrålstånd, han skickade ut sina knektar för att trakassera Jan Banan när han oskyldigt tog sig ett glas starkt och som de gjorde det. Min kamrat, en oförvitlig skattebetalare, kastades in i baksätet på en grisbil och hamnade i en iskall fyllecell. Han hade lite problem med balansen, men va fan, det är ju fredag, man måste få släppa loss lite.

Det är så lätt att bedriva klappjakt på överförfriskade svenskar och grisen är ju dokumenterat lat, så det passar dem som hand i handske. Att bege sig till Hageby och/eller Navestad (två förlorade stadsdelar) och ta itu med buset där kan ju innebära fysisk ansträngning och ett tillämpande av träningen man fick på grishögskolan. Det går inte för sig.

Isidor, fortsätt för all del idka autofellatio närhelst en oskyldig svensk får smaka batong, förr eller senare kommer ditt straff. Stegling eller rådbråkning, valet är ditt. Svensken tar inte till nävarna i första taget, men när det väl sker sopar vi banan med motståndet. Att avliva en gris är modellen, inte sant?

MVH/Bill O'Kill

Jag är så trött på att knapra tabletter, jag tar endast en bråkdel av det som skrivits ut till mig. Jag tar mellan 200 och 300 mg Clozapine, jag ska egentligen ta hiskeliga 600 mg, men det kan psykdårarna glömma. Jag blir ett vrak på den dos jag tar, att då ta mer är ju helknas. Jag har även av någon underlig anledning en antidepressiv medicin, något med E, jag är ju för fan inte deprimerad! Visst, den kanske har ångestdämpande effekt, men den effekten är sannerligen klen i så fall. Minst tre ggr om dan ska jag ta en skitmedicin kallad Lergigan, den var det länge sedan jag tog. Den är mot oro och ångest, men är ju för tusan en allergimedicin, den är totalt verkningslös. Jag hade tidigare en bensodiazepin, den funkade faktiskt skapligt, men en chilensk skithög till läkare tog den ifrån mig vid min senaste inläggning.

Jag har kanske symptom på min sjukdom, men det kan jag leva med. Har ju mina vänner Jeff och Daniel, de pratar på friskt, bland annat gillar de att störa mig när jag försöker sova, men jag är van vid deras pladder. Paranoia? Kanske. Medicinen hjälper inte fullt ut, så enkelt är det. Jag kommer väl alltid att vara på gränsen, vara konstant prepsykotisk, but what are you gonna do? Jag säger som megäran Nancy Reagan: Just say no. Till piller.

MVH/Herr X

Ska träffa en supkompis på ett uteställe snart, kommer dit runt fem på kvällen. Jag har doningar hemma, men visst kan det vara kul att ta några glas bland folk. Kommer väl bara att ta en två, tre öl, sedan fortsätter jag dricka hemma, det är ju så förbannat dyrt att fyllna till ute. Har just nu bara fått i mig två öl, tar högst två till innan jag sticker. Jag har ju haft otur med grisen den senaste tiden och vill inte hamna i fyllecell igen, full blir jag senare ikväll med låst ytterdörr.