Jag var inne på ett varuhus i stan och köpte mig ett paket cigaretter och när jag klev ur kiosken stod där min vän Leifa. Han hänger mest utanför systembolaget, men idag var han inomhus. Han hade en mäktig våt fläck i skrevet och längs ena låret, sådant händer honom ibland.

Jag pratade lite med honom, men han var rätt full, så det blev inte mycket vettigt sagt. Jag stack till honom en tjuga så han skulle ha till en öl, fast i det skick han befann sig i blefvo han garanterat nekad att handla. Nåja, då kan han köpa sig en burk imorgon istället.

Leifa klassar jag som stadens mest nedgågna alkoholist, men under hans slitna yttre bankar ett varmt hjärta. Innan han blev slav under spånken idrottade han en del och han var rätt lovande i fotboll, det kan man inte tro när man ser honom idag. Han har aldrig varit vare sig våldsam eller otrevlig mot mig, bara full och go.

Jag gillar den gamla stammen, parbänkssittarna med glimten i ögat. De unga missbrukarna kör ju med knark och benso och är inte att lita på. Leifa, hoppas du orkar hänga med minst ett årtionde till.