Fick ett telefonsamtal från min gamle vän Finske mannen. Han hade precis blivit släppt från svinstian (somliga kallar det polishuset) och var väldans törstig. Han omhändertogs i Hörsalsparken under tidig kväll, då han var på brottsligt glatt humör. Det blev några timmars ytlig sömn på betonggolvet för honom, jag vet allt för väl hur det är, har varit i hans sits flera gånger.

Nåja, Finske mannen knäcker man inte så lätt, nu var han på jakt efter ett skönt rus, men tyvärr kunde jag inte hjälpa honom. Jag har ju dåligt med dryck, jag måste ha lite på söndag. Däremot fick han låna en femtiolapp, men så här dags är han hänvisad till främst bensinmackar och de tar överpriser för ett sexpack folköl.

Finske mannen är grisens slagpåse, vem störde han under sittningen i parken? Dessa jävla sprättar i uniform måste tillrättavisas, fast allt jag kan göra är att skvätta öl på dem, han tarvar grovt artilleri för att få upprättelse.

Han yttrade en svavelosande litania och ryckte åt sig sedeln jag gav honom, hans öde efter det kan man bara sia om. Jag känner honom väl och antar att han vilar rumpan på en parkbänk redan imorgon dag. Cirkus 40 år som a-lagare är inte fy skam, ett frihetsberövande som idag får honom inte på "bättre" tankar.

Snuten må bulta och slå, men törsten kan de aldrig släcka. Det tar vi oss en jamare på, Finske mannen.

Det blev att traska hem till min gamle vän Pelle Hörsel. Bar på en tung ryggsäck, men det var snabbt avhjälpt, det var ju mina kära öl som vägde bly. Stötte på inte mindre än tre grisbilar på vägen dit, men jag var nästan nykter, så de hade ingen anledning att haffa mig. Fick mig ett skönt rus hos min vän, sedan gick jag raka (nåja, nästan) vägen till puben God vän för lite eftersläckning. Nu är man hemma, men har bara femton öl kvar, så jag måste ransonera dem, lägga band på mig. Man vill ju inte ha en nykter söndag. Jag är i toppform, har svårt med balans och koordination, men det är ju så jag vill ha det. Skål!