A quickie from me Calum. In a drunken stupor since sunday and I'm loving it, almost as much as I love to see a goal fi the talk of the toon, the boys in maroon. Papist Bhoys smitten and what a joy it was to witness. Now it's time tae hit the bottle, there's no time for computer-dabbling. Open up an say aaah.

Är det någon mer än mig som minns Mattila, mannen som drack sig till döds på 90-talet? Han var alltid jättefull, oavsett veckodag, oavsett klockslag. Han sluddrade svårt när man pratade med honom, detta eftersom han var härligt berusad, men visst framgick det att han gärna ville ha en dusör eller en byxvarm öl.

Jag minns när han satt lutad mot en byggnad på stadens huvudgata med en maffig kissfläck i skrevet, han höjde armen och hälsade glatt på mig. En annan festlig händelse var när han gick från systembolaget svårt nedbajsad och en kvinnlig snut gick mot honom med handskar på, men la ned planerna på ett gripande, då hon förmodligen inte ville ha kärran nedsmetad.

"Mattila går ut" var personalen på systembolagets standardfras när stackar'n gjorde ett försök att handla starkvaror. Livet som fullfjädrad a-lagare var och är svårt, men Mattila lyckades ändå fixa dagliga fyllor. Hatten av för dig, jag kommer att hälla ut ett kvarter Lord Calvert i minneslunden nu på lördag. Jag hoppas du svingar en bägare med änglarna, det är klart att du gör. Vila i frid, Mattila.