Alla inlägg under januari 2018

Av Fester Bestertester - 31 januari 2018 21:31

Snart är januari månad avklarad, en näst intill torrlagd månad. Visst saknar jag ruset, men vad annat var att vänta efter ett liv som drinkare? Jag har haft kontakt med vården och ska på samtal i veckan. Kommer inte att börja med Antabus, det behöver jag ju inte eftersom jag klarat av att sluta supa på egen hand, men lugnande medicin skulle jag behöva. Jag ger mig själv en klapp på axeln och tar sikte på nästa månad. Blir februari vit är ingenting omöjligt.

Av Fester Bestertester - 31 januari 2018 21:21

Hej på er. Jag berättar och SOS:s ordförande skriver ner det. Jag kallas Putte Patte och är redan medlem i partiet. Det är alltså inte jag som är den nya medlemmen, ville bara klargöra det. Jag har inga problem med att berätta var jag bor, i Norrköping såklart. Jag har varit med och täckt hela staden med flygblad och jag har stått på stan och delat ut information och haft diskussioner med folk. Ibland lämnar jag alltså skyttegraven. Partiet börjar bli så stort att det är ett drygt jobb att hålla reda på alla aktiviteter som ständigt pågår, precis som det ska vara. Bli inte förvånad om just du får en lapp i brevlådan. Revolution!

Av Fester Bestertester - 31 januari 2018 14:39

Mitt parti SOS har sannerligen vind i seglen, idag fick vi en ny medlem. Han kallar sig Patte Urbansson och bor på hemlig ort. Han kommer att följa mitt exempel och dela ut handskrivna ark i sin stad, en samordnad attack mot etablissemanget. Vi ger höstens val en chans, kommer vi inte in i riksdagen blir det väpnad kamp, jag ser faktiskt fram emot att dö martyrdöden. "Mer av allt" är vår slogan. Du som läser detta skriver "Samlingen för Oberoende Seloter" på en blank valsedel, jag räknar med just ditt stöd. Det är dags att åter styra skutan i rätt riktning efter åratal av marxistiskt förtryck a'la Palme. Vid ses vid fronten.

Av Fester Bestertester - 30 januari 2018 21:56

Tisdagar har varit min speciella drickardag i veckan, fint att kunna unna sig något en vardag. Numera är jag ju konstant nykter och saknar tisdagarnas sköna fylla. Jag har inte gjort ett jota sedan jag kom hem från verkstaden, mest slappat på sängen. I berusat tillstånd är ju allt så härligt, trevligt och roligt. Är man nykter blir allt knastertorrt och tråkigt. Jag tror bestämt jag går och lägger mig snart och det utan fuktad strupe. Har jag just kastat bort en dag, eller ska jag glädjas åt ännu en nykter kväll?

Av Fester Bestertester - 28 januari 2018 20:49

Jag tog med mig Nils-Erik och min lilla fru till en asiatisk restaurang. Nils-Erik och jag smörjer ofta kråset på lokal och idag var det även dags för frugan att smaka annat än riskakor och knäckebröd.


Betalning gjordes i förväg, det är säkrast så, annars kan personalen fantisera ihop att man ätit och druckit både det ena och det andra. Dock såg jag en skylt vid kassan och där stod att restaurangen snart ej tar emot kontanter längre, man måste använda kort.


Vad var nu detta för vansinne? Prasslande sedlar och klirrande mynt har funkat förträffligt som betalningsmedel hela mitt liv, inte ens Palme kunde ändra på det. Varför gå ifrån något som bevisligen fungerat hundratals år?


Det är naturligtvis en socialdemokratisk konspiration av gigantiska mått. Regimen vill hålla koll på medborgarna. "Åke köpte en herrtidning för en kvart sedan, Gunilla ett styck läppstift". Jag blir så arg.


Jag åt mitt asiatiska jox under protest och hela tiden funderade jag på mitt motdrag. Det blir en insändare till lokaltidningen, vidare kommer jag att tejpa upp handskrivna ark utanför syltan. Så här får det inte gå till.


Samhället närmar sig en total kollaps med stormsteg. Inbördeskrig, människooffer och sataniska ritualer följer i dess spår. Stormens epicentrum kommer att vara centrala Motala och lita på att jag och Nils-Erik oförskräckt tar till vapen mot fienden. Jag har en insändare att författa, sedan blir det bössan jag fattar. Så det så.


MVH/Arg motalabo

Av Fester Bestertester - 27 januari 2018 20:12

Nu är det nitton dagar sedan senaste fyllan och som jag saknar den. Jag blev tvungen att sluta supa, började få kroppsliga besvär, så jag hade inget val egentligen.


Jag har blivit något av en ensling, jag finner ingen mening med att umgås med folk utan en burk i näven. När jag är hemma är det inte mycket bättre, jag vill få ett förhöjt stämningsläge och det fixar jag inte utan alkohol.


Jag tar en snus och lägger mig på sängen och ser sekundvisaren på väckarklockan sega sig fram. Vad annat kan jag göra? Ska resten av mitt liv förbli grått och trist? Ska jag aldrig få uppleva glädje igen?


Jag har en pub bara några kvarter bort, hamnar jag där ikväll? Kanske, kanske inte.

Av Fester Bestertester - 27 januari 2018 18:58

Idag är det alla judars dag, detta trevliga folk som kastats ut ur flera länder flera ggr under århundradena. Arnold Hitler var stygg mot dem under 30- och 40-talet och det smärtar ännu borta i Tel Aviv.


Man skyfflade in tusentals judar åt gången i enorma gaskammare och sedan vred man på gasen. Där fanns flera läger, t ex Sobibor och Dachau, där man på industriell skala gjorde sig av med det utvalda folket.


Själv har jag fått veta att jag har släktingar som åkte runt i främst Thüringen med en portabel gaskammare på släp. De ska ha gasat ett par tusen av de misshagliga och sedan skinnflått dem.


Idag lever och frodas judendomen och jag kan inte annat än applådera. Den vita människans skuld till gasning och arkebusering blir aldrig fullt betald. Bäst att swisha några shekel till Uziel Silberfarb.

Av Fester Bestertester - 26 januari 2018 21:25

Jag är en första klassens slarver, jag tar inte min medicin som jag ska. Det har varit så sedan första början, ända sedan min första kontakt med psykiatrin. Fick först Zyprexa, tror det blev injektioner med Risperdal Consta efter det, då jag sa som det var att jag inte tog skiten som jag skulle. Risperdal (denna peniskrympande medicin) bet inte på mig, jag förblev fortsatt knas och blev inlagd flera gånger per år. Till slut återstod bara Clozapine och den har jag än idag.


Jag stod på maffiga 700 mg om dagen och tog den nästan som ordinerat, men man vill ju ha så lite medicin som möjligt, så jag bad om sänkt dos och det gick bra. Hamnade på 600 mg.


Full dos var det ett bra tag sedan jag tog, fast det tog några månader innan "slarvet" märktes. Det gamla vanliga: paranoia och röster. Hade förtvivlat svårt med sömnen som grädde på moset och då bestämde jag mig för att trappa upp dosen och gå tillbaka till de där 600 mg om dagen.


Till min förvåning såg jag att jag endast hade fyra hundramilligrammare i medicinpåsarna jag har. Tillsammans med dem finns fyra mindre tabletter, men det kan ju vara den odugliga Lergigan, vilken jag aldrig tar.


Kanske skulle man kasta i sig det man har utskrivet, jag funderar på det. 400 mg är kanske den dos jag har och det är ju inte så mycket. Det frestar på att alltid vara misstänksam och på helspänn. En god natts sömn med lite piller i kistan är modellen. Jodå.


MVH/Herr X

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4 5 6
7
8
9
10 11 12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22
23 24 25 26 27 28
29
30 31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards