Träffade på en gammal suparkompis idag, vi kan kalla honom Åke. Har ju inte sett till honom på ett tag, han har hållit sig borta från Hörsalsparken och andra favoritställen. Han berättade att han numera är nykter och har varit det sedan den 20:e oktober. Jösses! Han sa att han mådde bättre än på länge och att hans ekonomi numera var i balans. Okej, jag ska väl vara glad för hans skull, men visst saknar jag hans spritosande andedräkt och hans jovialiska och otvungna sätt.

Åke gav mig en klapp på axeln, sen försvann han på stadig fot i vimlet. Där rök en kompis, men det finns gott om andra som fortsätter att läska sig som om fyllecellen inte existerade och skrumplever är en skröna. Lev väl Åke, du får väl hitta en annan hobby. Knyppling?

Det är lite sisådär. Har en jätteblåsa under vänster fot och en sko som tvingar in höger lilltå mot intilliggande tå så det smärtar. Jag går som en påse nötter! Vad värre är, jag har återigen blod i avföringen. Jag vill inte avslöja hur jag upptäckte det, det är lite privat, men märkte det imorse. Har även kraftig diaréer, det var ett tag sedan man hade fasta korvar och det gör varje utomhusvistelse till ett vågspel. Har pruttat i buskage och parker mer än en gång.

Jag vet ju att det är drickandet som bryter ned mig, men vad fan, jag är numera medelålders, jag ser ingen anledning att slå till bromsarna, jag vill njuta av livet och det gör jag bäst med en dryck i handen. Jag räknar med att supa ihjäl mig inom några år, men då har jag kramat ur det mesta av livet, fått riktig kvalitetstid. Vem sjutton vill vanvårdas på ett ålderdomshem?

Jag trotsar kroppens varningssignaler, jag har en hel helg framför mig ensam på kammaren. Den tar jag mig helst an berusad. Så det så.

MVH/Hasse Promille