Fråga mig inte varför jag fyra dagar i veckan träffar på en person som borde aborterats, jag vill inte avslöja mig, men så är det. Killen fyller 22 år i höst och han är ungefär lika klipsk som bakteriekulturen i min surnade yoghurt längst in i kylskåpet. Små öron, onaturligt vig och med en tunga som hänger ned på hakan. En tvättäkta mongoloid.

Jag brukar grimasera när han tittar på mig, men han bara flabbar eller gör tummen upp. Sedan pratar jag rotvälska med honom och undrar om han känner Sixten, Birger, Evert Taube eller Olof Palme. Vidare låtsas jag inte höra vad han säger, det blir sköna ordväxlingar och han blir till min glädje irriterad när jag kör på det.

Ein Brausebad, ein Brausebad så är man honom kvitt. Alla människor är lika mycket värda, eller hur var det nu? Säkert.

Jag har oturen att regelbundet stöta på sinnesslöa "människor" och de har en sak gemensamt, de gillar dansbandsmusik. Jag själv är ingen musiksnobb, jag gillar allt från black metal till Thore Skogman, men dansband? Nä.

Jag kan på rak arm komma på fem personer som gillar Lasse Stefanz, Vikingarna och allt vad orkestrarna heter. De går igång på "De sista ljuva åren" och vickar på rumpan när Christer Sjögren sjunger senaste hiten med smäktande stämma. Vad beror det på?

Jag mår fysiskt dåligt av denna tillrättalagda smörja, vem faen lyssnar frivilligt på den? Hjärta, smärta, blaj, blaj, blaj. Fy bubblan!

MVH/Werner von Oben

Här kämpar man på och har det en smula tråkigt såhär på nykter kaluv. Min kompis Plankan ringde förut och den rackarn var inne på sin åttonde extra starka öl. Oj, oj, vad vissa har det bra. Nåja, jag fördriver tiden med att komma på ordvitsar, har fått ihop några. Här kommer dagens bästa: Latmasken har inget krucifix, men han står med armarna i kors. Den du! Nu tackar jag för mig och fortsätter klura. Adjöken.

Då har man varit utan starkvaror sedan den åttonde januari. Bra har det väl inte gått, men dagarna går. Jag tröstar mig med läsk i mängder och en och annan folköl. Har legat på sängen sedan jag kom hem från verkstaden, vad ska jag uppe o göra? Kompisen ringde förut och han hade köpt sig några burkar på drygt sju procent. Vad han frestar mig. En vit helg var otänkbart för inte så länge sedan, det har jag nu klarat av med råge, jag siktar på en vit månad. En hel månad utan glädjeämnen, rys! Nåja, så får det bli.

Inatt blir det en tripp till Vrinneviskogen. Medlem Anton kommer att ha med sig sitt teleskop, en klump på 50 kilo. Som tur är har han både bil och körtkort. En annan medlem har en mobiltelefon med inbygg kamera (vad de hittar på), så chanserna är goda att vi stöter på "främmande aktivitet". Det vore storartat om vi åter kunde fånga ett rymdskepp på bild.

MVH/UFO-Norrköping

Hade en jobbig natt med mycket oro och rastlöshet. Naturligtvis kryddades det med rösthallucinationer, jodå, rejält sjuk ska man vara. Jag ringde akutenheten och bad om lugnande och de var sammarbetsvilliga. Jag traskade dit och fick en påse Stesolid, finemang. De ville att jag skulle stanna och vara på så kallad observationsplats, men det ville inte jag. Jag gick raka vägen hem och svalde två tabletter och la mig på sängen. Nu är jag nyvaken och mår toppen. Attans att man inte har Stesolid på recept, den funkar ju, vilket de flesta andra mediciner jag provat inte gör. De där antihistaminerna kan de behålla, tacka vet jag benso.

MVH/Herr X

Jag har ikväll varit på fest hemma hos Bosse Rulltårta. Vi blev fem personer och det var bara jag som var nykter. Bosse hade fått tag i en dunk sprit, så de andra läskade sig och blev rätt berusade. Jag satt i ett hörn med mina tre folköl och hade tråkigt. Jag stod ut i en timma, sedan tackade jag för mig och tog spårvagnen hem. Jag som alltid gillat att umgås med Bosse Rulltårta, så är inte fallet längre. Utan alkohol i kroppen blir allt så tråkigt. Nu sveper jag en flaska Dr Pepper, så går jag och lägger mig sen, medans mina vänner festar loss. Vad är väl en fylla jämfört med en natts god sömn?

Nu sköter jag magen som vem som helst och det är stort. Var på toaletten förut och det var en fröjd att få klämma ur sig några bumlingar. Jag har vant mig vid opålitlig mage och har sprutlackerat de toalettstolar jag begagnat mig av. Många är de gånger jag överraskats av kistan och möljt i brallan, det är det numera slut med. Tio dagar som nykter och jag ser redan resultat.