Jag hjälpte min gamla pappa in i en taxi, då han hade ett ärende på stan. Droskan stannade och chauffören vevade ned rutan. "Doo bistella taxi"? Jodå, bakom ratten satt en afrikan. Jag tänkte svara "du ska vara hövlig, jag är vit", men sket i det. Taxibranschen är etniskt rensad, jag brukar roa mig med att glo in i bilarna, alltid med samma resultat: Gösta och Lennart är sparkade, nu rattar Mohammed och Abdullah karetan.

Tänk om chauffören ritualslaktar min pappa, eller om han kör ned en banan i halsen på honom. Vad som helst kan hända. Närkontakt med afrikaner kan inte undvikas, de är överallt.

Läste att det tidigare fötts runt 300 barn varje år med Down's syndrom. Åh, dessa eufemismer. Har man knas med kromosomerna är man mongoloid, inget annat. Nåja, utvecklingen går framåt och dessa alternativbegåvade juveler upptäcks allt oftare redan på fosterstadiet och kan aborteras, detta har halverat förekomsten av de dreglande mongoloiderna. Me like, me like.

Själv har jag som överintelligent svårt att umgås med vanligt folk, jag finner ingen mening med att prata om väder och vind och annat blaha, blaha. Tänk er då hur jag plågas när jag konfronteras med mongoloider.

Okej, jag finner visst nöje i att göra grimaser åt dem, men det sysselsätter mig högst några minuter, efter det fantiserar jag om Brausebad mit Zyklon B. En naturlig och sund reaktion.

Hur kan man inte vilja lägga en fluffig kudde över ansiktet på den sovande telningen och fixa fram lite plötslig spädbarnsdöd? Ein dasein ohne Leben (jag gillar ju det uttrycket) är det som väntar den mongoloida. Bättre då med snar död och begravning i ovigd jord.

"Normalbegåvade" hyser jag förakt för, då kan ni tänka er hur jag reagerar på mongoloider. Benmjöl är det enda de duger till.

MVH/Werner von Oben

Jag är sjukskriven denna vecka, är nervös och spattig. Mycket tid och lite att göra, så jag gick till systembolaget vid öppningsdags. Väl där träffade jag Skäggiga Mannen och Viggar'n, de väntade ivrigt på att dörrarna skulle öppnas.

I vanlig ordning försökte Viggar'n bomma en cigarett, men jag sa ifrån, ljög att jag inte hade så många. Blev lite sne' pån, faktiskt. Nåja, jag följde med in och köpte två Arboga 10,2:or, men de var inte till mig. Jag gav varsin till kompisarna och de blev jätteglada.

Skäggiga Mannen köpte en Marinella och en Pripps blå och Viggar'n fyra Kung. Jag boostade alltså deras minimala ranson med det jag gav bort och det uppskattades. Själv hade jag ett sexpack Risingsbo från Hemköp, det är det starkaste jag ger mig på numera.

Det blev att sätta sig i Hörsalsparken, vi la den där gratistidningen på bänken som skydd för rumpan, det var ju rätt kallt ute. Mina kamrater blev rätt snart påverkade, medans jag hällde i mig några blindgångare. Visst var det trevligt att umgås och snacka lite, men den riktiga glädjen ville inte infinna sig. Starkvaror kräfvas för att humöret ska vara på topp.

Efter att Skäggiga Mannen fått i sig sin Marinella skälvde han och fick ett belåtet flin i ansiktet: han kissade på sig. Jag kan inte klandra honom, närmaste buske var flera meter bort. Jag har gjort som honom många gånger själv.

Jag skänkte sedan ridderligt bort mina sex tomburkar till mina kamrater och gick sedan hem till min ödsliga lägenhet. Resten av dagen var jag hänvisad till sötad dryck från det stora landet i väst och inget gott kommer ur det, bara en full blåsa och lite extra bukfläsk.

Imorgon är det exakt en månad sedan min senaste fylla, det är stort. Jag får hanka mig fram på folköl och det har ju med visst besvär funkat i fyra veckor. Att umgås med mina vänner heltidsdrickarna funkar ju det med, jag exponerar mig för det begärliga utan att trilla dit. Jag har inget val om jag inte vill sitta ensam på kammaren, alla mina vänner är drinkare. Alkohol är kittet, det enda vi har gemensamt.

"Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift". Så sant som det är sagt. Tacka vet jag borsten, men om det kan jag endast drömma. Jag stålsätter mig en månad till, det kör vi på.

Jag hade Nils-Erik på besök och jag bjöd på kåldolmar, vilka låg i en förpackning man endast värmer i en så kallad mikrovågsugn. Frugan förargade mig imorse, så hon hålls inlåst i källaren, därför var det smidigt med en rätt som krävde minimalt med jobb i köket.

Nils-Erik hade besökt biblioteket, han brukar gå dit för att läsa tidningar och tidskrifter. Ett bra sätt att läsa utan att stödja blaskorna med pengar. Han är en sann regimkritiker och idag var han stridslysten, så han stoppade helt sonika Motala och Vadstena tidning i sin portfölj och knallade ut nonchalant visslandes på en Hilmer Borgeling-melodi.

Själv har jag inte läst en dagstidning på länge, så jag tog tillfället i akt och bläddrade mig igenom denna. Det var det vanliga dravlet, sossepropaganda blandat med liberalt flum. Vad annat var att vänta? Den senaste tidskriften jag prenumererade på var Se, det kan jag villigt erkänna. Det var den eländiga Carl-Adam Nycop som låg bakom den, men det hade jag överseende med, jag fann bildmaterialet intressant.

Efter genomläsningen greppade jag försiktig tidningen med tumme och pekfinger och kastade den i skräppåsen. Den hör hemma bland kaffesump och bruna bananskal. Vi skrattade gott, vad annat kunde man göra efter en närkontakt med regimens tryckta falsarier?

Det lär dröja innan jag åter exponerar mig för marxistliberalkapitalistisk skit. UFO-Aktuellt är den enda tidning jag läser numera och det duga gott. Det tar vi ett glas punsch på. Adjöken.

MVH/Arg motalabo

Jag gick segrande ur dusten med psykiatrin. Jag blev utfrågad och hade svar på allt, jojomen. Jag pratade om 20:e-juliattentatet och dess påverkan på mina öron och om mitt alldeles egna parti. Vissa av frågorna fick mig att skratta, inte en enda gång kände jag mig provocerad. Tyvärr fick jag punga ut med några hundra, fast det är ju rätt sällan jag är på psykossektionen, så det kunde jag ta. En annan är inget lallande fån, jag är hyperintelligent.

MVH/Herr X

Imorrn smäller det, jag ska träffa en läkarklant på psykossektionen. Om bloggen ej uppdateras så beror det i så fall på att jag tvångsvårdas och är avskuren från omvärlden. Jag blev utskriven från hispan i mars månad förra året, är det dags för en inlåsning igen? Är jag knasigare än knas, är jag en fara för mig själv och/eller andra? Naturligtvis inte, men som regimkritiker ska jag hållas kort och plågas maximalt. Håll tummarna för mig imorgon.

MVH/Herr X

Pratade med min kompis Kalle förut och han hade besökt huvudstaden i helgen. Han var på bastuklubb med en kompis och han blev ytterst belåten med vad som erbjöds. De är inte direkt ett par, de har sex med varandra när de träffas, men de tillåter varandra att ha det skönt med andra killar, ett öppet förhållande med andra ord.

Kalle gav en man oralsex och fick skägget fullt med sädesvätska, sånt gillar ju han. Sedan spände han på inte mindre än tre "adonisar" på kort tid. Jäklar, det var tider när man var lika viril som honom.

Jag ringde Kalle i förmiddags då jag fick en kåtattack, men han var öm både i rumpa och snopp och ville inte släppa till. Jag fick acceptera läget och istället skala en morot och stoppa upp där bak. Hoppas han hinner återhämta sig i veckan, han är en hårdhomo ut i fingerspetsarna och jag vill ha lite "rough stuff" med en stadig bit som honom. Kanske blir det han och jag till helgen.

MVH/Lennart K Lindström

Det blev ett telefonsamtal till min kontaktperson på psykiatrin. Jag tarvar starka tabletter och klagade på mitt mående. Jag vill bara ha en påse bensodiazepiner och sova en vecka eller två, ska det vara för mycket begärt? Jag har aldrig överdoserat eller kombinerat dem med alkohol, så vad är problemet? Jag fick inte min lilla påse, jag fick en läkartid. Men, va faen... Nåja, jag får väl gå dit och punga ut med en tre- fyrahundra, eller vad det kostar. Ge mig piller, inget dösnack av en kvacksalvare.

MVH/Herr X