En olycksboder, en kompis med samma diagnos som jag, fyller år på söndag. Jag ska fira honom redan på fredag, det blir jag och en till som uppvaktar honom. Han har inte så stor vänkrets och sitter mest i lägenheten, så jag känner att jag vill fira honom, visa honom att nån bryr sig.

Jag ska köpa en så kallad Dooley's, en sliskig likör och två burkar cider att ge bort. Han är väldigt försiktig med alkoholen, så det räcker till en rejäl fylla åt honom.

Tänk på nyårsafton när han svepte en flaska glögg och rusade in på toaletten och spydde... Favorit i repris? Grattis, mannen!

Jag var hos handlar'n och köpte en förpackning dammsugare, eller punschrullar om ni så vill. Tillverkaren var Delicato och de brukar inte göra mig besviken, men det blev jag denna gång. De var fasligt små, ändå var de förhållandevis dyra. Jag handlade sekunda varor, jag blev blåst.

Visst smakade de gott, men två tuggor så var de slut. Jag är en smula irriterad, kanske skriver jag en insändare. Här pungar man ut med femton kronor och så får man mikroskopiska godbitar. Jag anar en konspiration.

MVH/Vän av ordning

Nu har man varit på sjukhuset och pratat med först min så kallade kontaktperson, sedan en läkare. De tuffa frågorna uteblev, de inser väl att jag är ett hopplöst fall. Gäspade mig igenom besöket, det var ju en baggis. De sket i att jag hör röster och att jag får uppmaningar av dem, vad ska vården göra åt det? Jag vill sköta mig själv utan inblandning från dem, de har inget att komma med. Vi ses nästa år.