Jag har oturen att träffa på förståndshandikappade personer regelbundet och till och med en kille som är mongoloid. Flera av dessa har jag som vänner på Facebook (ja, jag har den flugan, syrran ordnade det åt mig) och jag läser regelbundet det de skriver.

Jag tycker så synd om dem, de äter fiskpinnar och falukorv måndag till fredag, sedan lyxar de till det med kebabpizza till helgen. Veckändan avslutas med det rafflande spelet bingolotto, sedan är de redo för nya tag på den skyddade verkstaden veckan som väntar.

På Faecesbook lägger de gärna upp bilder på illa tillagad mat de ämnar vräka i sig, den "fördomen" fick jag snabbt bekräftad. Några av dem lägger även upp filmsekvenser regelbundet, där de mumlar om just ingenting med en styck snabbmakaron fastkletad i mungipan. Roligt, men samtidigt tragiskt.

Märkligt nog hålls de under armarna av samhället, det slösas pengar och resurser på dem. En kille åker på regelbundna resor helt gratis, snart väntar långresa till Malmö och han berättade med darr på rösten att han ätit en kebabrulle på kommunens bekostnad. De aktiveras och tillåts drälla runt på stan, det är socialdemokratiska takter, det.

Jag anser att en viss regims eutanasiprogram hade sina fördelar. De hjälpte intellektuellt defekta individer att undslippa sin grymma existens på humant sätt, de gavs chansen att avbryta sina eländiga liv. En vårta sätter man inte plåster på, den skär man bort.

Visst roas jag av att driva gäck med förståndshandikappade, men mitt personliga nöje får inte stå ivägen för vad som måste göras. Jag ser gärna att intelligenstest görs obligatoriskt och har man en så kallad IQ på under hundra bör man få hjälp att avsluta sitt liv. Här tycker jag att man måste vara varsam och omtänksam, inte ett nackskott ståendes på knä, nej, bjud dem på en kopp rykande hett kaffe med lite (mycket) cyanväte i. De är ju trots allt människor, om än motbjudande och bör behandlas respektfullt.

Jag har ett stort hjärta, jag vill hjälpa mina medmänniskor. När medelsvensson ryggar tillbaka vid åsynen av en undermänniska reagerar jag annorlunda. Jag vill hjälpa dem möta Gud, ty även missfoster har ett visst värde. Eller?

Jag sitter ensam på kammaren och äter chips och dricker läsk/folköl. Skulle beställa en pizza förut, men då var det stängt. Ständigt dessa helger.

Inte kan man få tag på nån kompis heller, alla ska visst umgås med sin avskyvärda släkt. Folk vräker i sig ägg och annat äckligt med ena handen och greppar segt godis med den andra. Tvi vale!

Jag spenderar min dag framför en flimmrande skärm, jag deltar inte i påtvingade jippon. Det enda bra med påsken är en lite längre ledighet från jobbet. Så det så.

MVH/Werner von Oben