Ordföranden för Sverigedemokraterna, parvenyn Jimmie Håkansson, har uttalat sig i media. Läste nyss skiten han vräkte ur sig och jag tar mig för pannan. Han prisar Socialdemoktaternas invandringspolitik, eller migrationspolitik som det heter på nysvenska. Han ger Potatisnäsan en verbal tungkyss.

Skitpartiet SD var en gång nationalistiska, till och med jag var medlem några år på 90-talet, men nu svamlar de om att de är konservativa, eller vad det nu var. De bytte partisymbol till en blomma, för att bli precis som alla andra partier. De kompromissar och ställer in sig hos övriga landsförrädare i riksdagen, de vill växa till varje pris. Sverige skiter de fullständigt i.

Förgörandet av nordbon måste stoppas och stoppas omedelbart. Ingen minskad invandring, ett totalt stopp för den är enda räddningen. Bantufolk en masse, det är grejer det, tycker Jimmie. I alla fall så längde de käkar sill och tar sig en nubbe då och då. Öppen svenskhet, tror du på det själv, din jädra femtekolonnare?

Det är valår, så jag räknar med mer strunt än vanligt från alla partier. SD:s pladder stör mig dock mer än övriga partiers, då de en gång var sverigevänner på riktigt. Jag känner mig förrådd, jag känner mig illamående. Lägg inte din röst på det menlösa mittenpartiet SD, då kan du hellre göra som Kronblom och välja sofflocket.

Jag sitter och bläddrar i mina gamla herrtidningar och minns när jag blev publicerad i en av dem, den intressanta tidskriften Se. Jag var en tidig förespråkare för sänkt pensionsålder, något som det etniskt homogena och välmående Sverige hade råd med. Jag skrev även personliga brev till bland annat Gunnar Sträng om saken, men varken han eller de andra vågade svara.

Min revansch skulle komma, tror det var i juninummret av Se där jag fick in en lång insändare. Jag argumenterade för min sak och angrep den socialdemokratiska arbetslinjen pardonlöst. Fick även in några tjyvsmällar på Palme, jag blev inte censurerad som jag befarade. Vilken seger!

Tack vare mig sänktes pensionsåldern till 65, detta strax efter min insändare. Jag minns att jag firade med en flaska likör och några goda bakelser när beskedet kom, min enastående viktoria. Jag blev ordentligt gratulerad av mina vänner, jag tog kampen och vann den.

Idag knäar landet, vi har blivit asiens och afrikas soptipp. För att ha råd med det pågående folkutbytet måste 60-plussarna fortsätta svettas i fabrikerna. Jag tror det talas om att höja pensionsåldern till hiskeliga 69 år. Vansinne!

Jag kommer inte att leva så många år till och lika bra är väl det. Jag vill inte leva i ett kosmopolitiskt/marxistiskt samhälle. Jag vill inte att mina bröder och systrar ska tvingas jobba sig fördärvade långt upp i åren för att finansiera vår egen undergång.

Det krut jag har kvar kommer jag att fortsätta lägga på insändare. Jag skriver redan flera i månaden, främst till Motala Vadstena tidning, kanske kommer jag att trappa upp skrivandet ytterligare.

Kampen kan inte vinnas med pennan allena, men den är ett bra komplement till svärdet. Jag låter ungdomen ta striden på gatan, så gör jag vad jag kan strax bakom frontlinjen. Den mångkulturella (vad nu det är) hydran måste dräpas. Skott kommer!

MVH/Arg motalabo

Allas vårt IFK Norrköping dundrade in två mål mot Brommapojkarna och lyckades vinna med uddamålet. Jag satt på östra läktaren och barre njöt. Bra start, nu hoppas vi att målen fortsätter trilla in.

Kollar in de matcher som fortfarande pågår på text-tv. MFF leder borta mot Ellos efter bland annat ett mål av kämpen Arnor Traustason, vilken spelade för IFK för några år sedan. Inte bra, alltid kul när MFF tappar poäng.

På lördag tar jag åter plats på Parken, då väntar tråkiga Örebro. Tre nya poäng?