Jag hängde med Rolle och Finska Mannen till Ria Center. Det hette väl Ria-byrån förut? Nu nytt namn och särskrivet. Där dräller det av så kallade a-lagare och andra stackare långt ned på samhällsstegen, där känner jag mig hemma.

Det blev billig frukost, jag tog två mackor och kaffe med påtår. Personalen var nyfikna på mig, men jag var inte sugen på att sladdra med dem, jag var ju där med mina kompisar.

Vi stannade inte så länge, de jag var där med var ju törstiga, så vi gick till systembolaget. Illa att det ligger så långt bort, bara. Själv smet jag in i en affär och köpte ett sexpack folköl, jag avstår ju det starka numera.

Det blev en sittning i Hörsalsparken, sedan gick vi tillbaka till Ria. Mitt sällskap var lite småberusat, men man är välkommen ändå på Ria. Vi var rätt hungriga alla tre, så vi köpte oss varsin tallrik mat för en rätt billig peng. Ris och panerad fisk, det var inte illa.

Sedan satte vi oss i ett vad man nu ska kalla det. Tre väggar med tak i anslutning till de andra lokalerna. Där brukar vissa sova om somrarna och där har jag suttit många gånger och gafflat med de andra.

Sammanlagt var vi ett par timmar på Ria och hade det trevligt. Jag skiljdes sedan från mina vänner, de skulle åter till systembolaget och jag hem och ta mig en läsk. Om jag inte jobbar imorgon blir det kanske ett besök på Ria även då. Man är till och med välkommen nykter.

Ett bra ställe jag besökt fler gånger än vad som är hälsosamt för min plånbok är "Mitropa", en alla tiders restaurang där man även kan ta sig en öl. Husmanskost har de alltid haft och det är ju att föredra framför orientaliskt jox. Visst är pizza och liknande gott, men jag blir snart trött på sån kost. Kokt potatis med valfritt tillbehör funkar i alla lägen och är svårt att äta sig trött på.

Restaurangen har i en del år ägts och drivits av en snubbe från Tjeckien, tror att han flydde kommunismen och han sköte ruljansen med den äran. En del tjeckisk mat och flera intressanta ölsorter. Dock sålde han hela klabbet till sin son och tyvärr lierade sig knodden med en främling.

Alltid dessa araber. Jag kallar alla bortom Bosporen för araber, jag skiter väl i deras benämning på sig själva. De är överallt, de äger varenda litet hak. Är man som jag för lat för att laga mat regelbundet kvittar det var man äter, svenskägt är rart, eller till och med borta helt och hållet. Det blir att gynna gökungar.

Jag tar njuter gärna av vad omvärlden har att erbjuda i matväg, jag är inte ofördragsam, men varför finns det inga svenskägda syltor kvar? Varför är branschen etniskt rensad? Araber ute, araber inne, araber i hjärta, araber i sinne.