Tja! Det blev krogen idag igen, God vän, stans bästa uteställe. Lite dåligt med tjejer, fast då slipper man ju bjuda dem på vin och cider och allt vad det är. Jag spelade på Jack Vegas-maskinerna och förlorade 200, det var inte bra. Bredvid mig stod Wladimir (en asschysst chilenare) och han plockade ut två kvitton. Turgubbe.

Tyvärr var det ingen trubadur, men Fikret (ägaren) spelade bra musik från sitt hemland Kurdistan. Han snackade politik och sa åt mig att rösta på Vänsterpartiet. Kanske det. Det blev mer snack och han pratade om PTK, eller vad det var, nån organisation i hans land.

Bosse Rulltårta hade jag med mig, vi går ofta ut tillsammans. Han pratade med Lennart på telefonen och Lennart ville att vi skulle komma hem till honom. Jag sa ifrån, Lennart brukar tafsa på mig.

Vi var kvar till puben stängde, sen tog vi en svarttaxi (Ismet bakom ratten) till en jävligt bra pizzeria. Jag tog en bosnisk rätt, har glömt vad den hette och den var god. Fy tusan för tråkig svensk falukorv.

Nu hemma och redo för sängen. Både Bosse o jag är lediga imorgon, så det lutar åt ett besök på God vän då också. Adöj med er.

MVH/Ronny

En incident inträffade på stan, jag råkade stöta ihop med en person från psykossektionen när denna gick mot deras lokaler. Ordväxling uppstod och jag gick därifrån med högburet huvud.

Några timmar senare ringde det på dörren och jag öppnade. Där stod grisen. De var väldigt otrevliga och ryckte och slet i mig. De knuffade mig ned för trapporna och in i grisbilen. Raka spåret till Vrinnevisjukhuset och akutenheten.

Nåja, jag har rymt förut och kopierade min bravad åter. När dörren till avdelningen öppnades för att släppa in en person var det jag som kastade mig mot den. Vårdarna hade inte tagit mina skor, det brukar de göra, så jag la in högsta växeln och sprang mot friheten.

Jag tog lite mindre gator in till stan och det gick bra, såg inte en enda grisbil. Sist jag rymde utförde jag ett uppdrag ostört, grisen är lat och lämnar inte gärna patrullbilen, det var bara att huka sig lite, men nu behövde jag inte ens göra det.

Jag sitter nu vid en dator hemma hos en kompis och skriver detta. Jag kommer att ringa psykossektionen imorgon, jag kan inte vara på rymmen hur länge som helst. Men jag kommer att framföra vissa krav: inga hembesök av det så kallade mobila teamet och inga injektioner i stjärten.

Den orädde dissidenten är jag. Mannen som satte sig upp mot psykiatrin är jag. Kvackare och grisar står maktlösa.

MVH/Herr X