Jag jobbade fram till frukostrasten, sedan gick jag till chefen. Jag tog mig för ryggen och grinade illa och det funkade. Tidig hemgång, siktet inställt på stadens parker. Jag köpte mig ett sexpack på en mack, de hade kalla, fast visst var det lite dyrt. Sedan gick jag direkt till Hörsalsparken och visst satt några kompisar där.

Skäggiga mannen vinkade åt mig så hans Marinella skvimpade ut, han var rätt laddad. Jag slog mig ned bredvid honom och öppnade min första folköl. Han hade nån timma tidigare varit på Ria-byrån, eller vad det nu heter och ätit frukost för femton kronor. Jag tror det var risgrynsgröt han hade i skägget, svårt att säga.

Viggar'n var också på plats och han ville ha tolv kronor av mig, men han fick fyra, det var allt jag hade i myntväg. Att jag hade trehundra kronor i sedlar behövde ju inte han veta. Det var ett tag sedan jag var på systembolaget, så jag vet inte vad billigaste ölen kostar, men han skulle leta tomburkar för att få ihop till en öl.

Det blev några timmar på parkbänken och sällskapet gick inte att klaga på. Mannen med det illröda ansiktet (Leifa) var på extra bra humör, han hade köpt en stor flaska Jägermeister. Han hade fått pengar av socialen för att gå till vårdcentralen och ta blodprov, eller vad det var, men la allt på en flaska starkt. Förståndigt val.

Jag var kvar långt efter att mina öl var uppdruckna, det är ju så trevligt i otvungna vänners sällskap. Visst blir det att vara hemma från jobbet imorgon också, några folköl i solskenet är mer lockande än slaveriet i en bullrig verkstad.