Jag har inte kunnat uppdatera bloggen, jag har varit en vända på psyket. Igen! Jag tog en rock'n'roll-afton i måndags och mådde prima. Drack både läsk och folköl och mumsade chips. Jag var i toppform.

Bland annat spelade jag "Reign in blood" med Slayer, en av de bästa hårdrockskivorna någonsin. Jag körde väl den en fem, sex gånger och det måste ha förargat grannarna. Speciellt kärringen i våningen under, hon har klagat på mig förr.

"Pling-plong". Vad tusan, nån på dörren sen kväll?!? Jag öppnade och där stod två fån till väktare och försökte se myndiga ut. De började gaffla om "ljudnivån", vet inte så noga, jag lyssnade inte direkt. "Fel dörr", sa jag och drog igen ytterdörren. De ringde inte på en andra gång, de fick lomma iväg i oförättat ärende.

Det tog väl en halvtimma, sedan ringde det på den förbannade ringklockan igen. Jag slet upp dörren i vredesmod och den här gången var det grisen. Jag tog bladet från munnen och sa vad jag tyckte om dem, socialdemokratin och den där eländiga Palme. Tror jag fick med lite hot mot Potatisnäsan också. Då åkte handbojorna fram och det blev raka spåret till Vrinnevisjukhuset.

Ska inte tråka ut er med detaljer, men imorse var det rond och jag krävde att få bli utsläppt, jag är ju fullt frisk. Jag sa att jag är politisk dissident och inte accepterar sovjetmetoder. Läkaren (jag kallar alla kvackare Moltas) hukade sig på pinnstolen och hade inget val annat än att tillmötesgå mig.

Nu hemma och Dr Pepper:n är framtagen och stereon är åter igång. Efter 36 timmar på dårhuset är man värd lite vederkvickning. Det tar jag mig ett grillchips på.

MVH/Herr X

Det är läge att minnas en stor fotbollstränare, den idag rätt bortglömda Lajos Czeisler. Född i slutet av 1800-talet och tidigt en auktoritet vid sidlinjen. Han erövrade inte mindre än fem SM-guld med IFK Norrköping, varefter smeknamnet Guldköping kom att användas om laget. Han gjorde sig även ett namn nere på kontinenten och det blev en serieseger där också, detta i Italien. Sjätte maj är Lajos dag och den bör uppmärksammas av inte bara IFK:are, utan av alla fotbollsälskare.

Tja! Jag sitter och festar med Bosse Rulltårta. Jag köpte en flaska av Goran, jugoslaven som kan fixa det mesta. Han har suttit i fängelse i Skänninge, så honom jiddrar man inte med. Goran ville sälja tabletter också, men jag var inte intresserad.

Bosse är rätt full, han hade några starköl kvar sedan igår, jag fick smaka en. Vi hade tänkt gå till puben (God vän), men det börjar bli sent. Vi ska dricka upp det vi har, sen går jag hem. Jag ska vara på Arbetsförmedlingen klockan tio imorgon, så jag måste få lite sömn.

När förrådet sinar kan man alltid ringa Goran. Han har BMW:n full med godsaker.

MVH/Ronny

Jag har idag sålt min fina bil, en Datsun i nyskick. Jag fick hela 1300 kronor för den, fick knappt igen portmonnän. Det var en lokal ungersven som var köparen, snart ser jag väl honom fräsa runt i staden som en första klassens Tom Trana.

Affären gjordes upp på neutral mark, här kommer säkerheten först, man vet aldrig. Det var ingen sosseknekt med mord i blick, jag kunde andas ut.

Jag vill rikta ett stort tack till Nils-Erik, då han möjliggjorde försäljningen genom sina datorkunskaper. Han lade in annonsen digitalt, som det heter. Detaljer lägger jag mig inte i. Naturligtvis kommer han att få en slant, en annan är stadd i kassan.

Ha det så roligt med karetan, pojkvasker.

MVH/Sune Andersson

Islänningarna fixade seger för de vita på fiendemark, bögklubben Östersunds FK stod med rumpan bar. Kollade in resultatet på datorn, jag följer mitt lag, men inte med fanatism. Fotbollstokig är för mig ett skällsord, det finns viktigare saker att brinna för. Att stå på en läktare och vråla bör inte göras regelbundet.

IFK:s matcher är för mig ett intresse bland många andra, då fick jag det sagt. Fast det är väl bara en tidsfråga innan alla elitklubbar oavsett sport blir HBTQ-certifierade. Jag har ju sett regnbågsflaggan hänga från den så kallade Curva Nordahl. Kuksugeri och bajssex ska prackas på oss alla. Snart dör väl mitt intresse.

Haschrökare och pestråttor toppar tabellen just nu, men kanske kan Snoka utmana dem på allvar. Om nu inte grötgurglarna får för sig något. Det är kul med fotboll. Ibland.

MVH/Tjotta Olssons överman

Jag tog en sväng ned på stan med ett sexpack folköl i påsen, letade efter kompisarna. Efter ett tag såg jag Mankan som stod och kissade i en buske, jag hade kommit rätt. Han och jag gjorde sällskap till ett närbeläget garage där resten av gänget befann sig. Det var regnigt, så vi höll oss inomhus. Till Filmstaden gick vi inte, kompisarna hade visst blivit utkörda två gånger under dagen. Ett garage duger gott, fast lite jobbigt att inga bänkar finns.

Jag var väl där i knappa två timmar. Jag ville inte bli frestad att tigga starkvaror när mina folkisar var slut, så jag gick hem. Vi ska ses imorrn också, då blir det Hörsalsparken, klassisk mark. Öl smakar bättre när man har sällskap.

Av någon anledning kom jag att tänka på Svinet Menorah CENSUR, en riktig tramsgubbe på TV. Vet inte varför, det barre blev så.

Det bör ha varit sent 80-tal, tidigt 90-tal, när han i ett program hade en "kort-trollare" som gäst. Han bad Svinet uppge sitt personnummer, vilket Svinet gjorde. Sedan bad trollkarlen om de fyra sista siffrorna och efter viss tvekan tillmötesgick han sin gäst. Gissa om jag var snabb med papper och penna, det var ju prima information. Jag hade väl tänkt trakassera Svinet, kanske beställa lite porr i hans namn. Blev inget av med det och pappret slarvade jag snart bort. Detta var innan Internet och allt vad det är.

Några år senare ville Svinet ha min nu döda farbror som gäst i nåt snack-program, men min ståndaktiga släkting ogillade skarpt denna moralpredikant och tackade nej. 999 som det heter på min farbrors språk. 666, kanske, Svinet var ju jätterädd för farliga satanister.

Tja, så var det med det, nu vill jag inte tänka mer på Svinet. Det tar jag mig en folköl på.

Hade inget att göra idag, som så många andra dagar, så det blev en promenad till Mötesplats Asken. En mötesplats för "psykiskt funktionshindrade", som det så fint heter.

Jag har aldrig förstått kopplingen mellan psykisk sjukdom och förståndshandikapp, men de flesta jag träffat på under min karriär som schizofren är riktiga imbeciller. Besökarna på Asken är inga undantag.

Jag pratade (det var kanske att ta i) med en kurre jag träffat förut. Jag försökte njuta av en kopp kaffe och han satte sig vid samma bord som jag. Han tittade på mig och mumlade något. Kurre-mummel, kan han inte prata som vanligt folk? Vad är hans problem? Jag ansträngde mig faktiskt, försökte förstå honom. Det hade jag inget för. Jag nickade och sa "ja, ja", så var det med det samtalet.

Det var de vanliga missfostren där, som exempel kan nämnas Bullriga Steffe, Mannen med hängbuken och han jag kallar Tapio. Nåt utländskt, kan fan inte hålla reda på alla knasnamn.

Vidare slantade jag upp 35 spänn och fick en miniportion överkokt pasta med lite, lite sås på. Vicken förtjänst de gör på oss dumma fån som betalar för maten där. Maten kastade jag i mig på nån minut, sedan hade jag fått nog, jag valde ensamheten där hemma, jag traskade hemåt utan att vända mig om.

Bröd och skådespel? Jodå, Asken levererar fem dar i veckan. Jag gillar att driva gäck med de i huvudet mindre bemedlade. Detta låter sig göras en kortare promenad bort. Visst blir det Asken även imorgon.

MVH/Herr X