Jag hade inget att göra, inte ens fotbolls-VM lockade, så jag satt och slösurfade. Sökte efter murvlar jag haft att göra med. Jag bommade några, minnet sviker, men vissa kommer jag ihåg än.

Bland namnen jag fick napp på fanns den eländiga colombianen Hector. Jag gjorde klart för honom att varken han eller hans son var välkomna i landet, han hade förmodligen förväntat sig nåt defensivt och urvattnat a'la Sverigedemokraterna, men jag har alltid varit rakt på sak och skurril.

Donnan Petronella har jag vissa minnen av, svaga i och för sig, men vad begär ni, det var ju ett tag sen det begav sig. Hon frågade om jag/vi kartlade folk och det var ju rätt festligt. Jag skickade ut mina lydiga fotsoldater för en intervju, jag hade bättre saker för mig. Hade vi träffats på tu man hand hade jag kanske gjort som en viss Akmal och avpolleterat henne.

En annan skitkärring jobbade för en mindre blaska och hon slängde på luren i örat på mig en gång. Det var rätt oväntat, men i hennes värld var det väl antifascistisk kamp vid frontlinjen. Jag kunde ha ringt henne om nätterna och flåsat i luren som hämnd, men jag behövde min nattsömn.

Ja, och så var det radiojournalisten som hade svårt för det där med telefonnummer. Hon hade fräckheten att ringa min mamma och fråga efter mig, när mitt nummer var endast ett par knapptryck bort. Där ångrar jag faktiskt att jag inte var hårdare i mina svar på hennes frågor, men jag var ute och spatserade och var inte förberedd. Jag kan ha varit på väg till Abdullas kebabhörna med kurrande mage. Nåja, nåt bra måste jag ha sagt, för jag blev kallad "nazist" på jobbet. Vackert så.

Jag fick min tid i rampljuset och som jag njuter än idag. Jag har surfat på mitt namn fler gånger än vad som är sunt, men jag är ju en övermänniska, lite förståelse får ni ha. Man kanske skulle ringa Expressen och be om ett mittuppslag, jag har hållt krutet torrt.

MVH/Kalle Koryfé

Depose the buggers, send them all to Parkhead "Hospital" bound and gagged. We've now got Boab The Yob in our line-up and that will suffice, will it not? Straight from the hovels in Granton, but I couldn't care less. Celtic's days are numbered and the spearhead, the saviour comes from the tainted side of town. Amusing. "Meat pie, sausage roll, come on Boab, give us a goal".

Your Hearty Harry

Ja, jag snodde rubriken från Cidden, en finurlig man. Ett riktigt skönt citat. Det har blivit fortsatt fotbollstittande och jag trivs, men det finns saker jag retar mig på. Det snackas om "boxen" hit och "boxen" dit. Det heter ju för fan straffområde. Så störande med dessa anglifieranden. Vidare snackas det om att "spela bollen i djupled". Det var väl allas vår Jojje, Georg Ericson (av utbölingar kallad Åby), som vände sig mot det uttrycket. Spelar man inte bollen framåt, mot motståndarmålet, ja då blir det svårt att vinna matcher. Spela bollen i djupled? Och när ett lag saknar stjärnor och är allmänt intetsägande, då heter det att man har ett starkt kollektiv. Jösses! Plattityderna haglar när man försöker få sin dos fotboll, sanna mina ord. Nu ska jag snart se Brasilien, men inte vet jag vad "sambafotboll" är, kanske är jag klokare efter 90 minuter. Fan tro't.

MVH/Tjotta Olssons överman

Tre kvällar i rad har jag varit hos en vän och tittat på fotboll. Jag sörplade 2,8:or och han ljuvlig starköl. Av nån underlig anledning bor han i Hageby, stadens soptipp. Jag själv är uppvuxen där, men flyttade när jag fick mitt första jobb, glad att slippa skiten.

På väg dit och hem fick jag närkontakt med det nya Sverige, afrikaner och araber i drivor. Vi var vid ett tillfälle nere på gården och jösses amalia, mångkulturen har verkligen förstört stadsdelen. Jag såg en vit människa. En!

Själv bor jag centralt, men läget är illa där med. Främlingar är det enda man ser när man är nere på gården och röker. Och det här med integrering skiter väl jag i, besättarna ska skickas hem oavsett färdigheter i folkdans och sillätande.

Snart packar jag ryggsäcken med folköl och drar till Hageby igen. Chockturism!

Jag gick förbi kiosken jag brukar handla i för att köpa ett paket cigg och snacka lite. Bakom disken stod Mustafa, ägaren Alis grabb. Han berättade att snuten stormat in och gripit Ali. Han hade en pokermaskin bakom ett skynke som stammisarna kunde spela på. Man kunde vinna asbra priser, inte bara pengar. Det får man visst inte ha i tråkiga Sverige.

Nu grillar de väl stackars Ali på stationen, jag tycker synd om honom. Jag har själv spelat på pokermaskinen och vunnit en tusenlapp en gång, vad är så farligt med det? En oskyldig man har frihetsberövats.

MVH/Ronny

Jag har träffat en karl i sina bästa år. Det är inte genom RFSL eller nån bögklubb, det är i helt andra sammanhang. Han har fått mig att tända till och jag kommer att göra ett försök att snärja honom.

Jag kommer att skicka ett paket till honom, en lapp där jag talar om mina känslor för honom, plus att jag skickar med ett par kalsonger.

Tanken på en straight kille gör mig ytterst upphetsad. Jag kommer att lära upp honom och skänka honom riktig njutning. En man vet vad en annan man gillar.

På lördag postar jag brevet, det kan vara början på ett nytt förhållande.

MVH/Lennart K Lindström

Att man aldrig får vara ifred. Var tvungen att gå till en vårdinrättning och prata med en sjuksköterska. Det kostade 200 spänn, pengar jag hellre lagt på läsk och cigaretter. Blev inte mycket vettigt sagt, det var mest hon som mässade. Hon kollade blodtryck och puls och som vanligt var just pulsen för hög. Tro jag det, när man är i världens centrum som jag. Jag pratade inte konspirationer, jag höll tyst om både det ena och andra. Ett meningslöst möte, nu får det vara bra. Sommar inlåst på psyket? Skulle inte tro det.

MVH/Herr X

Strax efter ett i eftermiddags gick jag till chefen och tog mig för ryggen. Sa som det var att jag var tvungen att gå hem och han svalde historien. Jag bytte om och gick mot stan. Det blev ett stopp i en affär för det vanliga sexpacket, sedan började jag leta efter kompisarna.

Vissa av mina vänner har mobiltelefoner, andra inte. Fast det är inte så svårt att hitta dem, de brukar hålla sig rätt nära systembolaget, så även idag.

Jag hälsade på glada gänget och slog mig ned bredvid dem. Ingen parkbänk, en låg mur, men den var skapligt bekväm. Klockan var runt två, så flera av mina vänner hade varit inne på systembolaget flera gånger. Mannen med det illröda ansiktet hade dock haft otur, han blev nekad att handla andra gången han kom in.

God dryck, trevligt prat och ingen snut. Succé, med andra ord. När mina öl var uppdruckna gick jag hem, suget efter starkvaror finns där, trots att det snart är fem månader sedan jag sist smakade systembolagsvaror. Jag ville inte trilla dit, jag gjorde det enda rätta och gick hem.

Kanske blir jag hemma från jobbet även imorgon, men jag behöver inte sitta och glo in i en vägg, jag har ju kompisar som är på ständigt festhumör. Hörsalsparken eller en smutsig verkastad? Hmmm...