Jag vaknade väl på fel sida imorse, kände mig trött, vresig och urless på allt. Två snabba bloss och en folköl hjälpte inte, jag tarvade starka doningar.

Jag beslutade mig för att gå till Spiran, som stället heter, nån slags psykiatrisk mottagning. Förträffligt att den finns nere på stan och inte på sjukhuset, långt, långt bort som förut.

Väl på plats erkände jag Palmemordet och tog på mig ansvaret för Harry Scheins död (jag strålade honom till döds). Det funkade, jag fick två Stesolid som jag tog i medicinrummet och inte nog med det, jag fick fjorton Oxascand med mig hem.

Jag fick bara ta två piller om dan, men tror jag tagit fem redan. Tar de slut får jag väl gå tillbaka till Spiran och beklaga mig. Jag brukar få det jag vill ha, tydligen är jag utomordentligt sinnessjuk.

Tack, "Moltas", lite bensodiazepiner går alltid ned. Och en skrälldus Clozapine.

MVH/Herr X

No penalties, please, we're English. Not true anymore, snigger, snigger. Saw the match down the pub and there was Rose, possibly my future wife. English Rose will be her full title. Or White Rose, can't quite decide. But not even her sizeable bust could draw my attention away from the telly, I had a match to follow.

We got away with it, the mexicans (?) were struck by a fist hard as Sheffield steel. Well, the town is actually a cesspool of filth, apart from Hillsborough and one or two good pubs. No local boys appearing tonight, but what are you gonna do?

Next stop Siberia, or wherever the match is played. Toe to toe with the lads from the land of ice, the land that produced a great player by the name of Nicholas Alexandersson.

It's well past last orders and I have no English Rose to grope. I'll just go to bed alone and dream sweet dreams of England defeating Norway in the quarterfinal. There's room for a new statue outside Wembley, Bobby Moore's lonely days are over.

Your English Bob