Jag och två vänner träffades idag och hade lite trevligt. De andra två åt kräftor, men jag vill inte äta mat med händerna, det är det infödingsvarning på. Det blev som vanligt när vi träffades mycket skönt snack och sedan inte mycket mer.

Jag briljerade som vanligt och pratade om allt från helium-3 till Cetin Güngör. Jag kan inte hjälpa det, jag törstar efter det goda samtalet. Jag vet att jag pratar för mycket och försöker lägga band på mig, men det är svårt. I början imponeras folk av mig, sedan känner de sig förminskade och en smula dumma och jag stöts bort.

Jag har tur som har mina två vänner. De kan inte mäta sig med mig, men de är rätt klipska och pålästa. Jag lever på samhällets baksida, jag fick en knäpp i skallen (toppenlåt med Thore Skogman) när seklet var ungt och sedan dess sitter jag mest ensam i lägenheten och röker. Jag tarvar umgänge minst en gång i månaden, att gå ned med soporna och säga hej till grankärringen på vägen räcker inte till.

Vi bestämde att vi skulle ses igen, kanske redan till nyår. Då fyller jag ryggsäcken med chipspåsar och läskedryck och ger mig av. Chips kan man faktiskt äta med kniv och gaffel.

MVH/Herr X

Fick höra att en äldre man som varit fullblodsalkoholist i årtionden dött. Det ska ha varit ett tag sen, jag hänger inte riktigt med. Honom har jag faktiskt berusat mig med ett par gånger, han var hur trevlig som helst. Fast han kunde bajsa på sig utan förvarning, men man backade ett par steg, så var det lugnt.

Av oviktig anledning befann jag mig vid en park idag, som så många ggr förut och missbrukarna var där som vanligt, idag var de rätt många. Men det gamla gardet är borta, förutom ett fåtal som Skäggga mannen, Mannen med det illröda ansiktet och några till. Den yngre generationen har tagit över och de är spattiga, lynniga och oberäkneliga. Det är nog inte bara alkohol de tar.

Om Skäggiga mannen vill bomma ett par cigg av mig så får han det, så klart. Jag har köpt honom ett par öl flera gånger och han blir själaglad. Men kommer en påtänd slyngel fram till mig är det jag som lägger benen på ryggen.

Jag kommer att hylla XXX Sjöman på mitt lilla sätt. Spela "Jimmy Sailor" med Hilmer Borgeling och svepa en 2,8:a. Oroa dig inte, XXX, jag har hört att de har mjöd i Valhall.

Läste att Kamel Atatürk gripits i sitt hemland Turkiet, han hade eldat lite bilar i Sverige. Var det nödvändigt att skriva ut i vilket land han greps? Alla hitlerister i Sverige (och de är många, ca sex miljoner) kan ju få för sig att det är främlingar som ligger bakom bilbränderna. Jag anar ett rasistiskt motiv bakom nyheten.

Vill jag ha nazistisk propaganda köper jag SD-Kuriren, jag vill inte slå upp rikstäckande tidningar och mötas av hat och hets. Alla vet att det är Klas och Linda som efter varsitt glas O'boy går ut och har lite kul.

Det verkar som att Thomas Mattsson börjat odla en fräck liten mustach.

Elden är lös i centrala Norrköping. Det verkar som det är Onitas frisörsalong som fattat eld. Hur kan det börja brinna där, flera timmar efter att de stängt? Det luktar (luktar!) mordbrand lång väg.

För kanske 20 år sedan brann en annan frisörsalong på samma gata, den visade sig vara anlagd. Minst en pizzeria (på en parallellgata) brann i samma veva. Det var Nybyggare 1 och Nybyggare 2 som var i fejd med varandra.

Jag ska ned och blossa snart, då kanske jag kan göra en uppdatering. Lite action så här på kvällskröken är inte helt fel. Do ge mig sidbena, jag sa mittbena. Jag bränna din salong.

Jag gillade filmen "The Boogeyman". Den var ju med i Studio S och jag var bara tvungen att se den efter det. Rena reklamen. Tydligen fick videobandspelaren en rejäl skjuts framåt av det programmet, var nog inte riktigt vad regimen hade hoppats på. Det enda vi skulle få underhållas av var fredagsdeckaren (Baretta, Rockford tar över os v).

Tydligen heter den "The Bogey Man" i Storbritannien. Den enda Bogey jag känner till är Humphrey Bogart. Vem kom på den stavningen/titeln?

Jag sökte lite snabbt på uppföljaren, men hittade bara en nyinspelning. Så det finns alltså nya versioner av både ettan och tvåan? Dålig fantasi, dålig stil. Jag köpte den på en marknad långt efter att den släppts och minns ingenting annat än att jag inte tyckte om den.

Vad var så otäckt med "The Boogeyman"? Varför förbjöds den (bör ha varit 82)? Regimen fick panik, att folk kunde välja vad de ville titta på gick inte för sig i DDR-kopian Sverige. Betongsossen Maj Britt Theorin kämpade för att förbjuda parabolantenner, samtidigt som Siewert Öholm gick hårt åt rockmusik. "We are Satan's people", om ni minns.

Dagens ungdom skulle väl skratta åt "The Boogeyman", men på min tid var det en riktigt häftig rulle. Och skulle man tro regimen var videobutikerna proppfulla med filmer som dröp av blod. Lite snopen blev man när man snart betat av sortimentet, det fanns kanske ett dussin, inte mer.

Denna film är en klassiker i mina ögon, vad nutida filmkritiker tycker bryr jag mig inte om.

Just det, jorden är platt. Jag sfär. Man har forskat grundligt i saken och bevisen finns där, men globularisterna (jag använder ett engelskt ord, finns inget bra ord på svenska) har på sedvanligt KGB:maner trollat bort dem. Obekväma sanningar förtigs och skulle en sanningssägare göra sin röst hörd i mediabruset blir denne skoningslöst attackerad, alternativt förlöjligad.

Alfred Neuberg var kanske den första att bevisa att vi lever på en skiva, detta någon gång på 1300-talet. Han har följts av fler. Stålhårda kämpar är de som hårdnackat tagit kampen, de är/var sanningens förkämpar. Leo Ferrari var den senaste av en lång rad vetenskapsmän som bortom allt rimligt tvivel bevisat att jorden är platt. För det blev han föga förvånande mördad.

Tanken att vi skulle rusa fram genom rymden på en snurrande boll är löjeväckande. Varför blir vi inte yra? Varför ramlar vi inte omkull? Vad har Gud för intresse av att sätta oss på en kula i ständig rörelse?

Vetenskapsmän och deras teorier kommer och går, men den platta jorden består. Hade Leo Ferrari ramlat av jorden den där gången på 50-talet (som han var ytterst nära att göra) hade det kanske varit beviset som fått regimer att falla och kyrkan stå med byxorna vid knäna.

Det vi tror oss veta om gravitation är trams, en snart 400-årig lögn som presenterades av Isaac Newton, en man avlönad av frimurare med direkta band till satanismen. Gud skapade en platt jord, avsedd att vara vårt paradis, men satanister har gjort det till ett helvete. Ett runt helvete, rentav.

Det finns ingen glob, det finns ingen yttre rymd. Vi är fler och fler som vaknar, snart rämnar lögnen. Låt oss skeppa alla politiker och så kallade vetenskapsmän till isväggen som omsluter oss, knacka hål i den och kasta av lögnarna och förtryckarna. På vår skiva har de inget att göra.

MVH/Werner von Oben

Det blev barre oavgjort för IFK, Hammarby IF gnetade till sig en poäng. Det var första matchen på länge som Snoka inte gjorde mål i, kan det vara 25 matcher i rad de nätat? Jag tittade till läget via Internet, jag går inte på matcher längre. En berusad vän ringde mig angående matchen (han var på Parken som vanligt), men jag la på luren i örat på honom, fyllsnack betackar jag mig för. Jag undviker att kolla tabeller när det går dåligt för mina lag, men en snabbtitt blev det. IFK ligger fyra, det upphaussade laget Östersund rider på en framgångsvåg och har passerat oss. Fast jag tror att både Hammarby och Östersund snart har lekt klart, en europaplats blir det för IFK. Det blir värre att rå på AIK, sorgligt men sant. Det är inte roligt med fotboll just nu, jag får gå till sängs vredgad.

MVH/Tjotta Olssons överman

Jag spelar inte musik speciellt ofta, men just nu gör jag det. Hoppas det dunkar och vibrerar hos megäran i våningen under, hon brukar gapa och skrika åt mig när jag vågar mig på att spela en skiva.

Jag har dålig fantasi och absolut ingen ordning bland skivorna, de ligger i högar här och där, jag hittar aldrig det jag vill ha. I soffan ligger ett hundratal och jag drog en vinstlott: The Beatles med albumet utan namn, ibland känt som "Det vita albumet".

Riktigt bra låtar varvas med mindre lyckade, till och med ett par värdelösa låtar finns på skivan/skivorna. Jag skyller allt på Yoko Ono! Helhetsintrycket är dock mer än väl godkänt.

Den här skivan har jag vuxit upp med, men jag tröttnar aldrig på den. Vad annat än ett mästerverk var att vänta, med fyra habila musikanter höga på heroin?

Jag sätter stereon på repeat, kvällen är lång.